Livet är förmodligen en berättelse du berättar för dig själv, starkt influerad av trender, reklam och andras tyckande, nu mer än någonsin, eftersom du förväntas ställa ut ditt liv på sajter à la Facebook och där framstå som lyckad. Dessutom finns överjaget, den inre rösten, skapad av uppfostran, arv och ibland religion, som varje dag ser till att du anställer rättegång mot dig själv. Gör jag rätt eller fel?
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
I 6 000 år var kvinnor inte ens ett andra kön, vilka vi var definierades av andra, kort uttryckt patriarkatet. Sen kom upplysningen, liberalismen, socialismen – och feminismen: den största oblodiga revolution som någonsin uppträtt på världsarenan. Men det är bara någon minut på världsklockan sedan kvinnor (ännu inte överallt) började ta makten över sina egna liv och berätta för sig själva och världen vilka vi är.
Jämlikhet betydde länge att gå in i patriarkala strukturer, anpassa sig till dem och prestera dubbelt så bra för att duga; gör det ofta än. När männen i Storbritannien inkallades under andra världskriget och fick ersättas av kvinnor konstaterade chefredaktören på tidningen Economist nöjd: "Nu har vi fått dubbel begåvning till halva priset."
En kvinna förväntas i dag förvärvsarbeta (vilket en bra bit över 90 procent i alla undersökningar absolut vill), föda barn, dela hemarbetet lika, vilket ofta betyder att tvingas ställa krav "bråka" med män och barn, eftersom den gamla idén om att kvinnan ska sköta hemmet släpar efter. Hon förväntas göra jämlik karriär, trots att den ojämna fördelningen av föräldraledighet, hemarbete och löneskillnaden sinkar henne. Och det finns en äldre generation kvinnor, som ännu var hemarbetande, deltidsarbetande för familjens skull eller för oerfarna för att ställa krav på likalön, som efter pensionen går in i ett liv av fattigdom trots att de slitit hela livet. Dessutom förväntas kvinnor vara vackra och sexiga "så länge som möjligt". Den skönhetsindustri som omsätter miljarder, för att inte säga biljoner; preparaten, anti-rynkindustrin och den kirurgiska föryngringsindustrin säger åt kvinnan att hon inte behöver bli "gammal och förbrukad" bara hon köper deras tjänster, och det gäller redan 18-åriga tjejer med "fel" bröst, rumpa eller näsa. "Ålderdom eller fulhet är ditt eget fel." Det är knappast män i allmänhet, som kräver reservdelskvinnor, det är marknadens kvinnobilder, den mediala spegeln där majoriteten av kvinnor är unga och den inomkvinnliga, dolda maktkampen, som alltid handlat om vem som är vackrast. Amerikanska tänkaren Neil Postmans förutsägelse har slagit in. I den nya världen "förväntas alla vara mellan tjugo och trettio år oavsett ålder".
Förväntningarna på livet trissas upp av skapade drömbilder, som påstås gå att köpa, bara du tjänar tillräckligt, människor indelas inte i klass av marknaden utan i vinnare och förlorare, internet har förvandlats till en effektiv mobbingmaskin, där troll hotar och hatar, inte minst unga, tonårskänsliga tjejer. Trots att de flesta morden i Sverige handlar om män som dödar män är det morden på kvinnor som slås upp, som en sorts följetonger, ett slags "underhållning", inte olik krimserierna i teve, där kvinnor ofta blir bestialiskt mördade. Ingen har ännu analyserat varför, men undertexten blir att du som kvinna alltid lever under hot.
Kvinnor som jobbar inom vård och omsorg är numera storkapitalets Klondyke. Om man studerar kapitalets analyser kan man se att de i västvärlden planerar en övergång från industri till servicenäringar: äga sjukhus och skolor (lönsammast i världen i det av Alliansen avreglerade Sverige) äldreomsorg, flyktingförläggningar, rehabiliteringshem för anorektiker eller knarkare osv. De nya ägarna, typ Wallenbergsfärens Aleris gör stora, skattefinansierade vinster, övervinster som kammas hem – istället för att betala högre, livsdugliga löner till de hårt arbetande kvinnorna och inte sällan migranterna. Underbetalda och överutnyttjade framför allt kvinnor – och ibland män – är kapitalets nyaste affärsidé och guldgruva.
Och så frågar man sig varför många kvinnor mår dåligt i dagens Sverige! En DN-ledare ville ha det till att läkare alltför lättvindigt sjukskriver kvinnor som inte mår bra. Jag tror att det är tvärtom. Att många kvinnor och tjejer jobbar vidare, världens "duktiga flickor", trots att de egentligen inte orkar.
Grunden för detta samhälle skapades långt innan kvinnor var med och bestämde eller hade rösträtt. Hela välfärden, alltmer privatiserad, bygger på kvinnors underbetalda arbete. "Bristen" på sjuksköterskor, barnmorskor, socialarbetare och så vidare är ett bra exempel på kvinnors oblodiga revolt: "Vi spelar inte längre med!"
Kommentariatet och politikerna kan ännu inte tyda den sortens stillsamma uppror. Det ser ut att gå långsamt, våld och krig går fort. Men det finns ingenting i historien som så snabbt förändrat världen, som kvinnors insteg i berättelsen om oss; synen på barn, kön, makt, våld, medmän etc. Såklart finns det återvändsgränder. Men nästa steg kommer att handla om planetens överlevnad, fördelning och rättvisa, när återvändsgränderna visar sig vara just det.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
