Konstnären Carolina Falkholt har den senaste tiden fått mycket uppmärksamhet. Inte direkt för hennes vackra och färgglada graffitikonst utan för själva innehållet i hennes verk. Häromveckan meddelade Nyköpings kommun att man tänker måla över den muralmålning som Falkholt anlitats för att måla på en högstadieskola.
Verket kallades för ”Övermålning” där hon först skrev kränkande ord om kvinnor över den 12 meter stora väggen för att sedan måla över det med starka färger i något som ska föreställa en kvinnas underkropp. Nu är bilden inte en sådan tydlig bild som man kanske kan se i biologiböckerna utan det är en väldigt ”estetisk” tolkning av den kvinnliga underkroppen. Dock någonting som fick Nyköpings kommun att gå i taket eftersom de förväntade sig att Falkholt skulle måla hav. En vagina går inte för sig, någon kan uppfatta det som stötande.
Även strax efteråt när Falkholt skulle måla en vagina på ett snöblock i Umeå (även den subtil och väldigt ”konstnärlig”) i samband med deras invigning av kulturhuvudstadsåret så fick vissa människor näst intill hjärtstillestånd bara vid tanken av en vaginasymbol på huvudgatan. Eller som politikern Per-Martin Jonasson (KD) uttryckte det: ”Jag tycker det är olämpligt att fläka ut ett könsorgan mitt i gatan”.
Per-Martin menade inte det. Vad han menade var att han tyckte att det är olämpligt att fläka ut ett kvinnligt könsorgan. För har ni tänkt på alla manliga könsorgan och fallossymboler som är utfläkta runtom i Sverige, utan att Per-Martin tidigare reagerat? För att inte tala om den ultimata fallossymbolen som halva Sverige dansar runt vid midsommar. Vad och vem skadar då en enda vaginasymbol?
Och i förra veckan pratade vi återigen om kvinnokroppen. Nour El-Refai som är årets programledare på Melodifestivalen hade visst inte rakat sig under armarna och ändå hade hon mage att ställa sig på en scen. Enligt Carolina Gynning, före detta Big Brother-deltagare och feminist, så var det stenåldersfeminism att vilja visa upp en hårig armhåla. För att inte tala om hur ofräscht det var. Trots att jag nästan kan svära på att majoriteten av alla män som är med på Melodifestivalen inte har rakade armhålor. Gynning fick support av Lars-Åke Wilmhelmsson, även känd som ”Babsan”, som hade räknat ut att 85 till 90 procent tycker det är fräschare utan hår. Och William Hahne, vice förbundsordförande för Sverigedemokratiska ungdomsförbundet betackade sig för orakade kvinnoarmhålor på bästa sändningstid via Twitter.
Häromdagen annonserade Tomas Gunnarsson, även kallad Genusfotografen, ut ”Årets sexist 2013”, vilket blev klädföretaget American Apparel. I sin reklam har företaget haft bilder på kvinnor i ställningar och kläder som påminner om en bildsamling man skulle kunna hitta hemma hos en pedofil. Och jag ser ett samband mellan alla dessa händelser.
Det är en attack från alla håll. Det är en attack mot min kropp. Mot alla kvinnors kroppar. Kvinnokroppen ska censureras så länge den inte är till för andra att använda sig utav. Så länge den inte retuscheras, sexualiseras, skärs i för att lyftas upp, tryckas in, fyllas ut. Så länge den inte används för att marknadsföra en produkt eller skeva skönhetsideal. Kvinnokroppen är ett objekt som är till för att bedömas, att våldtas och sen gå fri från, att tafsas på och sedan skrattas åt.
Den är till för att döljas när den visas upp på egna villkor men fläkas ut när det är på andras. Kvinnokroppen är till för alla andra. Men aldrig för kvinnan själv. Därför är en uppmålad vagina och en hårig armhåla så provocerande. Och av samma anledningar är nakna, unga kvinnor som visas upp för att sälja kläder inte provocerande.
