Nora Wurtzel: Kvinnokroppen är inte en handelsvara

En växande handel med kvinnors kroppar är ett nederlag, men det är så verkligheten ser ut när surrogatmödraskap nu är vanligare än adoption. Branschen är på frammarsch och i Hollywood väljer allt fler surrogatupplägget, nu senast skådespelerskan Lily Collins.

I Sverige är det egentligen olagligt med surrogatmödraskap. Men myndigheterna har ingen kontroll över situationen och det finns inga juridiska hinder för svenska par att köpa ett barn utomlands.

Detta trots att graviditeten är farligare för surrogatmödrar, med ökad risk för kraftiga blödningar och havandeskapsförgiftning. Lägg då till i beräkningen att ”transaktionen” ofta innebär en köpare i det rika globala nord, och en säljare i ett fattigare land. ”Köpare” och ”säljare” – visst låter det absurt när det handlar om kvinnor och barn? 

Surrogatförespråkare, som L och C, använder ofta hbtqi-personer som slagträ. I Moderaternas hbtqi-politik har surrogatmödraskap högsta prioritet. Men att det skulle vara en fråga för hbtqi-rörelsen är en sanning med modifikation. 

Dagens ETC visade i en granskning i fjol att majoriteten av paren som skaffat surrogatbarn, med en främmande kvinnas liv som insats, är heterosexuella.

Medan högern mobiliserar är det hög tid att progressiva krafter tar ställning mot legalisering av handel med kvinnokroppen. Barnlängtan är tung att bära, men det är ingen mänsklig rättighet att bli förälder – till skillnad från rätten att bestämma över sin egen kropp. 

Så länge vi lever under kapitalism och patriarkat är drömmen om altruistiskt surrogatmödraskap just det – en dröm, helt utan förankring i verkligheten.