Carina Milde: Kunskapen att skilja på propaganda och journalistik

Behovet av källkritik debatterades för ett tag sedan i Norrköpings tidningar efter att företrädare för Svensk lokalmedia hade presenterat en analys av situationen i skolorna i dag och hur ämnet källkritik implementeras i elevernas vardag (NT 2017-02-08). Informationen hämtats bland annat från Skolverkets senaste IT-uppföljning. Kärnan i debattartikeln är just begreppet trovärdighet. Lärarna ansvarar för att hjälpa sina elever att skilja på propaganda och journalistik, alternativa media och forskningsbaserade rapporter, att helt enkelt skapa sig en uppfattning om vad som är sant och vad som är falskt. Men trots att svensk skola i dag arbetar mycket med källkritik så känner fyra av tio lärare att deras kunskaper i källkritik inte räcker till.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Detta speglar en annan, lika aktuell, debatt som kretsar kring vaccinationsprogrammen för barn i Sverige. De program som har skapats för att uppnå en kollektiv hälsa bland våra medborgare och som garanterar att sjukdomar som polio och mässlingen inte kommer tillbaka. När media rapporterar om hur den antroposofiska barnavårdscentralen Allvis på Södermalm i Stockholm, sprider felaktig information om vaccin upprörs många – men av olika anledningar. Merparten anser det felaktigt att en skattefinansierad vårdinrättning som Allvis har vårdavtal med Stockholms läns landsting och bryter mot de riktlinjer barnavårdscentraler måste följa, medan vaccinationsmotståndare anser att detta är ett korrekt förfarande. Vaccination genomförs endast om föräldrar samtycker, så att få informationen att barn i västvärlden inte dör av barnsjukdomar, blir för dem, endast ett fall av informationsfrihet. Här kommer vi till det globala myntet ”internets” mest besvärliga baksida. På grund av informationsfriheten kan vaccinationsmotståndare plocka artiklar från alternativa media, sajter vars texter är hopkok av referenser från alla möjliga håll och där vedertagen fakta slaktas och bryts ner. På frågan hur det går att lita på dessa alternativa media, som både förnekar förintelsen, är rasister och är homo-, bi- och transfobiska blir svaret att allt inte är svart eller vitt, att vi ska lyssna på alla. 

Skolorna kämpar för att våra barn och ungdomar ska tro på och hålla sig till vedertagen fakta. Här måste vi göra samma sak. Informera oss om hur sociala medier och sökmotorer ger de träffar vi önskar. Kräva att de vi diskuterar med ska vara kritiska i sökandet efter information innan den postas på Facebook och Twitter. Fortsätta ställa frågan var informationen är hämtad, vem som var först med att publicera den och framför allt om det finns några forskningsrapporter som styrker påståendena. För visst ska allas röster höras, men någonstans behöver vi alla hjälpas åt att hitta tillbaka till förtroendet för fakta. Få kompassnålen att stanna.