Men det har sina sidor att hamna i registret över svenska företag. Före varje jul får jag en mängd uppmaningar att köpa julklappar till min personal, och genom brevinkastet kommer året runt en ström av inbjudningar till lyxiga tillställningar à si och så många tusenlappar per deltagare.

Framför mig har jag en flott glansig broschyr om ”Kunskapsseminarier 2015”. Eftersom jag ägnat rätt mycket tid åt kunskapen och dess arter och avarter, kan jag inte låta bli att ägna just denna broschyr en särskild uppmärksamhet. 

I Göteborg hölls ett sådant kunskapsseminarium den 18 november i år. Det kostade ”endast 5 400 sek exkl. moms/person” och avhölls i Posthotellet. Dagen inleddes med frukost och avslutades med champagne på blanka eftermiddagen. Succén är given, lovar arrangörerna. ”Detta evenemang kommer att sälja slut.”

Nej, jag var inte där – min firma har inte råd med excesser och min arbetsmoral förbjuder mig att dricka champagne klockan tio i fyra. Men jag behövde inte heller vara där för att se vad det skulle handla om. I programmet var allt utförligt presenterat. Jag kan följa förloppet timme för timme. 

Malou von Sivers, känd från tv, var moderator, och den förre finansministern Anders Borg var förste talare. ”Utmaningar och risker i en global värld”, skulle han tala om.

Borg är rätte mannen. Under sin ministertid brukade han ta upp den svenska skolans katastrofala situation. Hans okunnighet i ämnet var formidabel. Han trodde att den svenska skolan var unik i sina arbetsmetoder, och han älskade svepande omdömen om vad som försiggick i lektionssalarna. 

Efter Borg följer några framgångsrika företagare men också en konsult i retorik, Elaine Eksvärd. ”Målet är att du som ledare ska lära dig konsten att göra ditt budskap attraktivt för medarbetarna”, heter det blygsamt. Attraktivt, alltså – man ska inte ana järnnäven under silkesvanten.

Dagens märkligaste presentation står en professor i företagsekonomi, Micael Dahlén, för. ”I framtiden när även Mars kommer att vara bebodd, blir jordens resurser allt knappare. Snart spelar det ingen roll hur mycket pengar du har, det kommer ändå inte att räcka. Allt som kommer att efterfrågas är du själv, den viktigaste resursen av alla.”

Märk orden ”spelar ingen roll hur mycket pengar du har”. Salen är full av människor som för 5 400 kronor exklusive moms kan ägna en hel arbetsdag åt denna märkliga rad av föreläsningar. Med Micael Dahlén får de en hel portion snömos på köpet. 

Tänk att Dahlén framför sitt budskap i Posthotellet invid Drottningtorget. Därutanför ilar människor kors och tvärs, undersköterskor, grundskollärare, servitriser, arbetslösa: vanligt folk. Till Centralstationen anländer flyktingar långväga ifrån. Tänk om de skulle få veta att deras sura små löner eller bidrag inte spelar någon roll i framtiden. Då är deras egen förmåga allt som räknas. Vilken revolution! 

Dock, Dahléns röst tränger inte utanför det gamla Posthusets tjocka murar. Människorna på torget anar inte att det där innanför finns en sal full med bättre bemedlade människor som låter dagen glida förbi i ansvarslös lyx.

Nej, jag avundas inte dessa människor. Intill övermättnaden lurar alltid ledan. Däremot blir jag indignerad över att jippon av detta slag fogas in under rubriken ”Kunskapsseminarier”. 

Kunskap är en allvarlig sak. Skolan har länge tvingats hantera ett kunskapsbegrepp där prov och betyg betyder allt, den lärande individen ingenting. Men kunskapen, inte betygen, är det som bestämmer en människas räckvidd i världen: vad vi kan göra, tänka, ja, känna.

Därför är det upprörande att diverse nonsens saluförs i kunskapens namn.

Men tänk vilken nytta jag har av min firma! Utan den hade jag inte fått en sådan inblick i denna skenvärld.