Det är tydligt att Svenska Akademien måste ha känt till anklagelserna mot ”kulturprofilen” sedan länge, men de svär sig fria. Oavsett har historien blottlagt hur korrumperad kultureliten är. Svenska Akademien ger vanemässigt stipendier och annat stöd till sina vänner. Argumenten baseras på deras valspråk ”Snille och smak”. Stödet till ”kulturprofilen” som är gift med en ledamot är bara ett exempel. Horace Engdahl motiverade stödet till ”kulturprofilen” och frånsteget från jävriktlinjerna (1) med ”kulturprofilens kulturella betydelse. Samtidigt beskrev Horace Engdahl ”kulturprofilen” så här i en DN-intervju mars 2016:
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Han lever det goda livet, han är nästan ensam om det, den ende som har förstånd, han borde göra om Forum till en stilskola för unga män: bli inte hipsters, bli gentlemen!
Ja, patriarkatets gentlemen har alltid vetat hur kvinnor och de lägre klasserna ska behandlas. Dessutom ville flera medlemmar ur Svenska Akademien, och även en medlem ur Kungliga Musikaliska Akademien, att ”kulturprofilen” skulle få Konstnärsnämndens livslånga inkomstgaranti. En belöning för hans idoga arbete med att visa oss andra hur svinigt ett uppburet geni kan vara?
Svenska Akademiens beteende kan inte komma som en chock för någon. Hur skulle annars en feodal organisation som står i motsats till demokrati och jämställdhet bete sig? Det är lika förvånande som avslöjandet om kungens kaffeflickor. Våra feodala fornlämningar monarkin och Svenska Akademien bygger på det feodala samhällets hierarkier. Själva idéen bygger på elitism och avsaknad av insyn.
Svenska Akademien är inte ensamma om sitt korrupta beteende. I höstas kunde Kaliber i P1 avslöja omfattande vänskapskorruption i sin granskning av Konstnärsnämnden. Den som har den minsta insyn i hur det svenska filmstödet fördelas vet hur viktigt det är med personliga kontakter hos Svenska Filminstitutet och dess konsulenter.
Gemensamt för alla dessa ruttna exempel med ”framstående” konstnärer som kliar varandras ryggar är deras elitistiska syn på konst. Synen bygger på en åtskillnad mellan de geniala konstnärerna och övriga. Vilka som är genier, vad som är bra konst och vems som får inträde i kultureliten bestäms i vårt ruttna system av eliten själv. Rollen för oss övriga är att konsumera och applådera den konst genierna producerar.
Vill vi verkligen göra praktik av #metoo måste vi slå sönder den världsbilden. Vi kan inte ha en kultursektor där de flesta av oss är konsumenter som förväntas sitta och applådera självutnämnda genier. Eller än värre: krypa för och tillfredsställa dem. I stället måste vi skapa en kultursektor som ger alla utrymme att skapa.
Skapande kan inte reduceras till ett yrke. Det är en lek som tillhör oss alla. Vi har alla behov av att skapa. Så slå sönder den övergödda spargrisen Svenska Akademien. Ge tillgångarna och övrigt kulturstöd till de som ger alla möjlighet att skapa: skolor, studieförbund, bibliotek, kulturföreningar. Fler exempel finns. Ta bort moms på konstnärs-material och musikinstrument med mera. Ge alla verktyg att delta i leken, inte bara de som fått ynnesten att få en yrkestitel.
Som jag skrev i en tidigare ledare har Riksidrottsförbundet förstått det här. Enligt deras nya strategi är målet att så många som möjligt ska börja idrotta och sedan också fortsätta. Att det finns forskning som visar att bredd ger en bättre elit inom idrotten gör motargumenten platta. Men oavsett hur eliten påverkas kan inte statens roll vara att förvandla befolkningen till åskådare som stillasittande ser på när några få utvalda elitidrottsmän tävlar på VM eller OS. Och det samma gäller kulturen. Men här saknas ännu den insikt som Riksidrottsförbundet har nått.
Det finns alternativ. Just nu kan du se dokumentärserien ”Eran – punk i tre delar” på SVT. Förutom revolten mot utanförskap och klassamhälle visar den på vad som är möjligt om vi förkastar idén om att kultur skapas av eliter och genier. Gördetsjälvattityden är så jävla inspirerande att jag vill skrika. Men då som nu gör makten vad den kan för att bekämpa den. Utrymmet att skapa är inte större och replokalerna lika svåra att få.
Vill vi göra upp med de skadliga strukturer som bara tjänar en uppburen elit och göder förtryck och passivisering återstår snart bara rådet från en sammanbiten Fjodor när de unga punkarna skulle slängas ut från Oasen. ”Frågan är om man inte skulle rekommendera andra förorter kanske att gå ner och slå sönder hela centrum två veckor i rad och sen skulle det nog inte vara något snack om att få lokaler.”
Gott nytt år!
