Den svenska skolan får svidande kritik. När alliansen och Björklund nu har lämnat över efter åtta regeringsår är läget alarmerande. En internationell expertgrupp konstaterade i veckan att den svenska skolan inte längre är jämlik och att resurserna hamnar på fel ställen. Både starka och svaga elever uppvisar dramatiska försämringar.
Tre viktiga orsaker till detta diskuteras extra, det ”fria skolvalet”, kommunaliseringen som genomfördes under 1990-talet samt lärarnas nuvarande arbetssituation och status.
Det så kallade fria skolvalet är konsekvenser av avregleringen av skolan. Forskare menar att det inte har fått de positiva effekter som vissa politiker förväntade. I stället skapades ökade klyftor, både mellan barn och skolor. Svenskfödda föräldrar och medelklassgrupper väljer bort skolor som domineras av synliga minoriteter och ekonomiskt utsatta grupper. Föräldrar som själva har upplevt motgångar i skolan ser helst att de egna barnen går i en skola nära hemmet. Till detta kommer eländet med att vinstdrivande koncerner dränerar skolan på resurser. Bländande foldrar, som sprids i brevlådor, från skolor som erbjuder allt möjligt för att locka elever förbättrar knappast friskolornas rykte. En skolelev är inte vilken marknadskund som helst. Det är svårt att kompenseras i efterhand för en undermålig produkt. Konkurser får orimliga konsekvenser för eleverna. Man går i grundskolan endast en gång i livet och då måste det bli bra. Här i Bergslagen har vi gudskelov skonats från de stora friskolekoncernerna, möjligheterna upplevs nog inte tillräckligt stora att göra vinster här.
En av skolans viktigaste uppgifter är att utveckla barns och ungdomars kreativitet. Här behövs en kombination av olika ämnen och olika typer av utmaningar där praktiska ämnen, idrott och kulturämnen liksom stödresurser, exempelvis en pedagogisk skolbiblioteksverksamhet, är viktiga. När skapandet och fantasin stimuleras utmanas färdiga svar. Att kunna uttrycka sig genom andra språk än det skrivna eller talade utvecklar självkänslan och fördjupar empati, inlevelseförmåga och självkännedom oavsett vilket språk eller uttrycksform som används.
Allra viktigast för att uppnå detta lärande är lärarna. Den internationella expertgruppen betonar att det inte hjälper att bara anställa fler lärare, man behöver höja kvaliteten genom att göra yrket attraktivare. Det behövs också en bredare syn på vad kunskap är och hur lärande händer anser jag. Skolans utbudspalett måste inkludera alla typer av begåvningar. Tidigare har elever med svårigheter definierats som elever med särskilda behov. Jag tycker att det är precis tvärtom, om elever har svårt att lyckas är det skolan som har särskilda behov. Skolans uppgift är att få alla att känna att man kan och att man är värdefull oavsett läggning eller inlärningsstil. Jag har själv sett hur arbetet i Hällefors grund- och kulturskola kring de estetiska lärprocesserna har skapat detta. Det är ingen tillfällighet att skolans höga kvalitet i Hällefors kontrasterar mot experternas kritik nationellt. Kritiken mot skolans kommunalisering handlar om att resurserna inte följde med från staten i tillräcklig utsträckning. Men Hällefors satsning på Kulturskolan, som kommunaliseringen också öppnade för, blev en kvalitetsförbättring. Vår nästa utmaning är att satsa på en vassare skolbiblioteksverksamhet.
Skolan som helhet måste upplevas lustfylld och inspirerande både för elever och lärare. När möjligheternas och förväntningarnas gränser flyttas befinner man sig i utveckling. När man inser att man gör saker som tidigare upplevdes som ogörbart då befinner man sig i livets viktigaste stunder. Jag hoppas att diskussionen om den svenska skolan ska leda till varaktiga förbättringar. Utbildning och en växande självkänsla är en mänsklig rättighet.
