Så har den kronologiska gräns passerats som innebar övergången till ”supervalåret” 2014, då vi politiker, febrilt arbetande går i väntans tider inför ett nytt valresultat och förhoppningar om en bättre framtid. För partierna är fastställandet av valsedlarna nyss eller inom kort avslutat, handlingsprogram och valmanifest antas och profilfrågor mejslas fram.
Det är svårt att förutspå vad som blir utmärkande för valdebatterna 2014. Vi lever i en värld som kännetecknas av snabba händelser och medialt fokus som kan påverka debatten i en oförutsägbar riktning. Politiker har ändå ett ansvar att försöka sätta agendan. Att på bästa sätt föra ut hur vi vill att framtiden skall bli och vad som bör lyftas i den allmänna debatten.
Miljöfrågan förtjänar att äntligen inta politikens huvudroll, målsättningen av ökad jämställdhet är i akut behov av högre politisk status, och kulturens roll i politiken är farligt undanskymd, inte minst kopplad till ämnet mänskliga rättigheter.
Det blåser en främlingsfientlig vind och vi folkvalda har ett ansvar att svara med politiska motmedel som främjar demokrati, mänskliga erfarenhetsutbyten istället för konflikt. När en av länets kulturinstitutioner JO-anmäldes av Sverigedemokraterna i höstas visade det att vår demokrati står för ett reellt hot och att den fria kulturen är helt nödvändig för att skapa ett inkluderande samhälle.
Kultur handlar om mänsklig identitet. Kulturella värden är grunden för såväl den enskilda människans utveckling som det mänskliga samspelet och därigenom samhällsbygget. Kultur skiljer olika grupper från varandra och i värsta fall leder identitetsskapandet till uppfattningar om ”vi och dem” som kan vara förödande. Kultur är en värld av symboler som en människa tar till sig under livet, genom samarbete med andra människor. När människor från olika kulturella grupper får möjlighet att mötas kan nya kulturella uttryck uppstå eftersom en människas kulturella identitet byggs genom att härma andra människor, men också genom att själv förändra de kulturella uttrycken hon lärt sig.
Etnicitet och nationalitet, sociala klasser och miljö, ålder och könsroller spelar in när kultur växer fram. I ett mångkulturellt samhälle är det politikens uppgift att förebygga identitetskonflikter genom en progressiv kulturpolitik som motarbetar uppfattningar om ”vi och dem” och som tillgängliggör kulturen till alla, på lika villkor.
De nationella kulturpolitiska målen handlar just om att främja alla människors möjlighet till kulturupplevelser , att levandegöra kulturarv och att främja interkulturellt utbyte och samverkan. Kulturarvet behöver ständigt omtolkas, utvecklas och användas på nya sätt för att ge perspektiv på dagens samhälle. I samband med målen betonas Unescos konvention om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar. Det är en internationell kulturpolitisk överenskommelse som bekräftar vår skyldighet att föra en politik till stöd för en kulturell mångfald. Kulturpolitiken ska följa diskrimineringslagens ändamål samt bidra till en ökad mångfald i samhället. Människors olika tankar, erfarenheter och historier är en förutsättning för en levande demokrati.
De nationella kulturpolitiska målen bör vara vägledande för all offentlig kulturpolitik, även utanför det statliga området. Utifrån den aspekten sker ett viktigt arbete redan idag hos flera av de offentligt finansierade regionala verksamheterna i Örebro län. Men vi behöver en aktiv regional och kommunal kulturpolitik som betonar målen med våra kulturella verksamheter och som betonar alla länsinvånares rätt till kultur. Vi kan, med en väl genomförd kulturpolitik, skapa förutsättningar för ett stärkt kulturliv. Det är absolut nödvändigt eftersom det handlar om att tillvarata dynamiken i ett mångkulturellt samhälle, bekämpa främlingsfientlighet och värna det demokratiska samhällets fundament – trygga, fria och aktiva samhällsmedborgare.
Emma Ode
