Rapporter från Sydkorea ropar om ett födelsetal som är 0,72 barn per kvinna, inte de 2,1 som krävs för att en befolkning ska varken öka eller minska. Sydkorea kommer bli ett allt fattigare land, menar ekonomer och föreslår en trygghets- och jämlikhetspolitik som kastar nyliberlismen på ända. (Ungefär som Sverige gjorde för länge sedan där minskat barnafödande möttes med en socialpolitik som skapade trygghet.)
Problemet är att även länder där nyliberalismen inte styr (som Kina) har minskade födelsetal. I princip hela den rika delen av världen minskar invånarna i antal medan Afrikas stora nationer ökar kraftigt genom att över sex barn per kvinna föds i exempelvis Niger. Globalt har dock kvinnor minskat födandet från 5,3 barn 1963 till 2,3 år 2021. Även Afrikas fattiga länder kommer se samma utveckling om de får utveckla välfärdssystem och bättre sjukvård. Ju fler barn som får leva, desto färre barn föds.
Paradoxen är att samtidigt som nativiteten tokrasar i länder så ökar befolkningen genom att vi lever längre.
I länder med låga födelsetal lever individerna betydligt mer klimatförstörande.
Det lustiga är de politiska reflektionerna som detta låga barnafödande skapar.
En del av klimatrörelsen ser det som positivt, ju färre människor desto mindre utsläpp. Det verkar logiskt. Färre människor blir färre bilar, färre husbyggen, mindre förstörande matodling och så vidare. Men nu är inte ekonomi en logisk vetenskap utan handlar om människors beteende som ju styrs av sociala kontrakt och känslor.
I länder med låga födelsetal lever individerna betydligt mer klimatförstörande än i länder med höga.Istället för en bil, blir det två bilar eller, som i USA, tre bilar per par. Flygresandet minskar inte med mindre befolkning, det ökar, framför allt ökar transportflygandet av maten från fattiga länder till rika storstadsinvånare.
Och skogsavverkningen är de rika ländernas problem idag. Förra veckan kom en rapport om att Finlands utsläpp ökar därför att skogspolitiken blivit så förstörande att den finska skogen binder mindre kol än den levererar klimatutsläpp. Räknar vi in var bioenergin på jorden används, så är det de stora rika nationerna som är de stora bovarna.
Tron att minskade befolkningar i Europa betyder minskade utsläpp är helt enkelt inte sann.
Det enda som snabbt kan minska utsläppen är den omställning vi alla vet hur vi ska göra, men som industrier, stater och finanskapital inte genomför. De gigantiska investeringarna som behövs för att få bort fossil energi sker fortfarande mest på lokal och individnivå, där det stora hoppet är hur snabbt solenergin ökar. I Sverige minskade elanvändningen förra året – mot alla prognoser. Orsaken var bland annat att någon TWh egenanvänd solel inte fanns med i kalkylerna. Energianvändningen minskade nog inte, däremot gjorde fler den själv, vilket inte syns i statistiken.
Men solel kommer inte kunna öka om inte fler utbildas och klättrar upp på världens alla tak. Och där blir tron på en befolkningsminskning som något positivt riktigt felaktig.
Minskad befolkning betyder inte att det blir mer resurser fördelat på färre personer. Det som händer är att det blir mindre resurser eftersom det enda verkliga värdet på jorden är människors arbete. Antalet som arbetar är mer värt än allt annat, det är den stora anklagelsen mot nyliberal ekonomi som skapat en massarbetslöshet globalt genom minskad offentlig sektor och färre händer i vård och omsorg. När färre jobbar mer stressade timmar sparar vi inget, vi bara skapar ökad ojämlikhet. Att Sverige har över åtta procent av arbetskraften arbetslös gör oss inte rikare, utan fattigare.
Mest utmanande är förstås verkligheten för världens nationalistiska rasister. För att hålla igång världens rika ekonomier kommer det behövs miljoner migranter från fattiga länder. Tanken att Jimmie Åkesson (SD) med flera ska få äldreomsorg utan inflyttades hjälp är naiv.
Men kommer det att ändra högernationalister och fascisters politik?
Knappast.
Det sammelsurium av åsikter om hot och förstörelse orsakade av minoriteter är något de aldrig kan överge. Åsiktsgyttjan av rasism,, antifeminism, hbtq-förakt och angrepp på minoriteters mänskliga rättigheter är deras identitet och identiteter är synnerligen oflexibla saker.
Realpolitik är dock en annan sak.
När Polens högerextrema regering tog makten så ökade invandringen kraftigt till landet. Det var migration från Bangladesh bland annat som gav arbetskraft som ökade landets rikedom. Polen var ett tag EU:s största invandrarland, numera ökar landet på grund av flyktingar från krigets Ukraina.
Så visst kommer vi alla se större antal nya européer från Afrika och visst kommer nya svenskar att fortsätta bli fler. Men förtrycket av minoriteter kommer de vilja fortsätta för det handlar inte ekonomi, fascismen bryr sig inte om något annat än makt.
Världens minskade nativitet handlar om långa vågor. För våra barnbarn blir det obegripligt att någon pratade om överbefolkning förut.
Men att dra kortsiktiga slutsatser av det är farligt.
Vi kommer inte få hjälp av den långa vågen för att vare sig rädda klimat eller demokratin och mänskliga rättigheter.
Det måste vi göra själva, här och nu.
