BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

På senaste tiden har en lokal debatt om detta pågått. En debatt som intensifierades av att NA strax före jul uppmärksammade Örebro kommuns fördelning av marknadsföringsbidragen. 

Hur mycket marknadsföringsbidrag en förening får grundar sig helt och hållet på hur mycket man syns nationellt i medier i förhållande till idrotten. Följaktligen får de manliga lagen ÖSK Fotboll och Örebro Hockey mest marknadsföringsbidrag – 2 200 000 kronor per förening förra året. De syns ofta i medierna. Dagligen rapporteras om samtliga mål, alla missade skott, varningar, tränarens dagsform, vad spelarna gör på sin semester och huruvida materialaren tvättade matchställen på 60 eller 40 grader. Karlslunds IF:s damlag i allsvenskan fick som jämförelse 1 200 000 kronor. 

Det är lätt att konstatera att utformningen av marknadsföringsbidraget bidrar till att ojämställdheten inom idrotten upprätthålls. Manliga lag, som har mycket publik, syns väl i medierna, har stora intäkter, vars spelare kan leva och tjäna goda pengar på sin idrott får mer pengar av kommunen. Kvinnliga lag som har mindre publik, inte syns inte lika mycket i medierna, har mindre intäkter och vars spelare måste ha vanliga jobb för att klara sig får mindre pengar av kommunen. 

Från politiskt håll klagas det i sin tur på medierna, framför allt på NA, att de inte följer och rapporterar kvinnliga idrottare på samma utförliga sätt som de manliga. Något som jag håller med om, men vem tjänar på en pajkastningsdebatt om vem som gör mest fel. Här sitter ju både politik och medierna i samma båt och ror med varsin åra bort från jämställdhet och lika förutsättningar. 

Därför blev jag glad när elva Örebroföretag förra året bestämde att de vill fördela sina sponsormedel mer jämställt både vad gäller ungdoms- och elitidrott. Deras sponsorpengar kommer från i år att delas lika mellan könen. I en debattartikel skrev de ”vi vill att våra sponsorpengar ska spegla de värderingar vi dagligen strävar efter i våra företag, där kvinnor och män värderas lika och alla har samma rätt till utveckling”. Heja, heja!

Jag tycker att det är dags att sluta anklaga varandra i debatten om jämställd idrott. Kroka arm i stället och ta gemensamt ansvar. Gör som de elva modiga företagen – våga gå före och ändra strukturerna. Dela resurserna lika mellan könen. Bevaka kvinnor lika mycket som män i medierna. Eller gå ännu längre och prioritera kvinnliga idrottsutövare under ett par år. Jämställdhetsarbetet inom idrotten måste ta fart.