Han återvänder vid upprepade tillfällen till frihet som något centralt, men frågan bör ställas: frihet för vem och på vilka punkter?

Vi har under regeringens och SD:s två år bakom spakarna sett ökade tvångsmedel som på olika plan inskränker individens frihet. Visitationszoner, vistelseförbud och kameraövervakning är tre exempel. Förklaringen har hetat att det är nödvändigt för att komma till bukt med gängkriminaliteten. 

S vill självklart inte vara sämre när det kommer till förslag för ökad kontroll, och gjorde nyligen ett utspel om att barn under 15 år måste kunna avlyssnas. Författaren och juristen Evin Cetins förslag efter skjutningen på en skola i Huddinge – att man nu bör visitera skolbarn – ligger helt i linje med samtidens politiska strömningar, trots den enorma integritetskränkning det innebär.

Under Natoprocessen sattes plötsligt mötes- och föreningsfriheten på undantag för medborgare med kopplingar till kurdiska föreningar. Under parollen rikets säkerhet har Säpo på ytterst lösa grunder tagit in kurder på förhör och till och med utvisat dem från Sverige.

Med hänvisning till gängkriminalitet och världsläget stiftas fler lagar som ökar kontrollen och övervakningen av medborgarna. Än så länge har du friheten att klä dig hu du vill, så länge du inte vill ha väska på konsert eller Gucci-keps på stan – två exempel på när rikets säkerhet-argumentet leder till oproportionerliga begränsningar i folks vardag. Frågan är bara hur länge till. 

Religionsfriheten är kanske nästa område för Tidöpartierna att stöpa om.

För som Annie Croona påtalade (12/9) ser vi nu en total sammansmältning av SD:s och borgerlighetens politik. Det innebär att ytterligare inskränkningar i våra friheter är att vänta.

Religionsfriheten är kanske nästa område för Tidöpartierna att stöpa om – se bara SD:s återkommande förslag om slöjförbud och Ebba Buschs uttalande om att ”Islam måste anpassa sig”.

Friheten i dagens Sverige begränsas alltså ständigt. Ändå återkommer frihetsbegreppet i Kristerssons regeringsförklaring, men då som något som gäller företagare och sparare. 

När Kristersson säger ”så ökar vi friheten för vanligt folk” refererar han inte till några klassiska liberala värden. Det han talar om är det skattefria sparandet i investeringssparkonton.

Enligt Ekot är det en satsning som går till höginkomsttagare med ett stort sparande. Snittlönen för den som kan nyttja sänkningen maximalt ligger på 53 000 kronor. Det säger något om Kristerssons definition av “vanligt folk”. 

Och även företagare får mer “frihet”: ”Inga onödiga regler ska tynga svenska företagare och grumla glädjen i entreprenörers livsprojekt”, säger statsministern.

Vad som är frihet i Kristerssons idévärld blir extra tydligt i den absurda delen av regeringsförklaringen som kort sammanfattar borgerlighetens märkliga passion för alkohol och stränder: 

”Sverige ska bli ett friare land. Det är ofta små reformer som gör det möjligt. Gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker planeras till det första halvåret 2025. Regeringen planerar även att lägga fram förslag om liberalisering av strandskyddet, så att fler kan bo nära våra vackra vatten.”

Själva definitionen av frihet har kidnappats av styrande partier. Frihet är att kunna lägga delar av en hög inkomst på ett skattefritt sparkonto. Frihet är att köpa ett glas vin på en vingård. Frihet är att kunna köpa en strandtomt. 

Frihet är uppenbarligen inte att ha rätt att vistas på allmänna platser. Att ta ett bad vid våra kuster trots att man inte äger en strandtomt. Att demonstrera mot diktaturer. För Tidöregeringen är allt det här nonsens – och därför så lätt att plocka bort.