BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Amerikanska väljare, som lade stor vikt vid fredsfrågan, hade det faktiskt inte lätt. Hillary Clintons verbala krigsretorik ställdes mot Donald Trumps lättkränkta oberäknelighet och omogna undran varför man har kärnvapen om de inte används...
Världen har inte blivit säkrare efter valdagen.
USA rustar upp. Ryssland likaså, om än på lägre nivå. Sedan 2010 har visserligen både USA och Ryssland minskat antalet kärnvapenspetsar. Men istället gör man gigantiska satsningar på modernisering av sina kvarvarande kärnvapen. USA skall, trots att Barack Obama fick fredspris, satsa 350 miljarder dollar (mer än 2 800 miljarder kronor) till 2024 på att modernisera sina arsenaler. Allt medan Ryssland inskaffar nya robotar, ubåtar och bombflygplan för att bära kärnvapen.
Så ser det ut.
Den groteska valrörelsen i USA har gjort situationen än värre. Läget kan utvecklas på det sättet att inte bara Vladimir Putin utan också den nyvalda amerikanska presidenten, efter en valrörelse som skapat djupa konflikter inom landet, behöver aggressiv utrikespolitik för att försöka ena landet, eller åtminstone dämpa de inhemska konflikterna. Dessutom ett gammalt knep för att bli omvald.
Världen har sannerligen inte blivit säkrare.
Den amerikanska valdebatten innehöll för övrigt en nygammal ingrediens: krav på övriga Natomedlemmar om att också de måste rusta upp, ta "sin del av ansvaret". Två procent av BNP bör användas till det militära försvaret, enligt den norm som finns inom Nato. Donald Trump gjorde i valrörelsen stort nummer av att långt ifrån alla Natoländer lever upp till sina åtagande. Hillary Clinton försvarade inte dessa länders "svek". Där står vi nu. Trycket på europeisk upprustning ökar.
Två procent av BNP skulle för svenskt vidkommande innebära en fördubbling till drygt 80 miljarder kronor. Vilket skulle innebär drygt åtta procent av statens totala utgifter. Vad de pengarna skall tas, eller vilka skatter som skall höjas, bör redovisas från de som nu i krigsretorikens tidevarv kräver svenskt medlemskap i Nato.
Hur man än vänder och vrider på det har krigsretoriken ökat. Den är inte bara allmänt obehaglig, den riskerar som så ofta att bli självgående. Det gäller inte minst i den svenska debatten.
Också här har vi fått en debatt om krig när vi borde ha en debatt om fred, vi har fått en debatt om nya konfliktgränser när vi borde ha en debatt om mildrade konflikter, vi har fått en debatt om upprustning när vi borde ha en debatt om nedrustning.
Vi är på väg att fästa oss i en spiral av krigsretorik, istället för att ta oss ur den. Vi är på väg att göra krigsretorik till medial underhållning istället för att låta erfarenheter av just sådant leda till sans.
Den rödgröna svenska regeringen har till och med haft mage att omtolka begreppet "gemensam säkerhet" – som till sitt ursprung betytt gemensam säkerhet tillsammans med potentiella fiender.
Nu har man omdefinierat det till att betyda motsatsen: gemensam säkerhet med de man redan är vänner med. Därav värdlandsavtalet med Nato som bland annat innebär att Nato skrivs in i svensk lagstiftning. I syfte att snabbt kunna ställa svenska hamnar, flygfält, vägar och lokaliteter till Natos förfogande. Med rätt att "anfalla tredje part". Läs Ryssland. Det är så man skapar osäkerhet.
Varje pusselbit som läggs – i allt från en amerikansk valrörelse till svenska beslut om värdlandsavtal – kan tyckas harmlösa men den bild som framträder när bitarna ligger på plats är allt annat än harmlös. Bilden av ett framväxande nytt kallt krig.
Och vi som var så många som trodde att allt det där var över, att kärnvapnens tid var förbi. Så naiva vi var. Vi hade inte räknat med politiker som behöver krigsretorik. Vi hade absolut inte räknat med en svensk förvarsminister i en rödgrön regering som låter som den vi nu har. Kanske hade vi inte ens räknat med att det militärindustriella komplexet behöver krig för att ge avkastning på insatt kapital.
Vi var naiva. Och sedan satt vi då där plötsligt med en rödgrön regering som deltar i upprustningsspiralen. Och en galen president i keps. Valet är över. Men retoriken lever kvar.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
