Jag tänker ge den nya regeringen tid och inte börja klaga förrän om någon månad, när/om det finns fog för klagomål. Denna regering är utsatt för tredubbel opposition, dels från den borgerliga sidan, dels från Sverigedemokraterna och dessutom från stormedierna och konglomeraten, inklusive Schibsteds Aftonbladet. Människor hämtar 99 procent av sin kunskap om politiken från medierna, vilket ger de borgerliga stormedierna en ännu outredd, alldeles för stor makt över politiken. Dessutom har de senaste dagarna tydligt visat att åtta år med alliansen utsatt den svenska journalistkåren, också i public service, för en lätt hjärntvätt – alltför många lever med alliansens världsbild och de flesta som tänker annorlunda har förmodligen fått sparken med hänvisning till nedskärningar.
I själva verket har jag, efter den deprimerande valnatten, gång på gång blivit glatt överraskad. I en bergsby i det ljuvliga Andalusien, Spanien, med krånglig internetuppkoppling hörde jag först om den nya regeringens sammansättning. Det blev fragmentariskt, men att det handlade om hälften kvinnor och hälften män framgick. Nu är jag hemma och har satt mig in i hela bilden. Jag tycker det är en uppfinningsrik och överraskande ministerlista, som ger fingret åt kommentariatet, det som lever i sin egen, rälsbelagda värld. Kul! Att många nya ministrar saknar erfarenhet av politisk maktutövning, en sådan som kommentariatet själv i så hög grad besitter, är i mina ögon spännande. Vågar de nya agera utanför kommentariatets dötrista box, det tjatiga, mediala fängelset?
I ett såhär litet land är det omöjligt att som journalist inte känna några av de nya. Jag är strålande glad över att Åsa Regnér blivit jämställdhetsminister, ett självtänkande fynd! Hon är en vän, men jag har inte träffat henne på flera år, hon har arbetat med jämställdhet i Bolivia.
Nästa glada nyhet är att ett utrikesdepartement, under Margot Wallström, för första gången i världshistorien kommer att ledas av kvinnor på alla viktiga poster. Det kommer att innebära ett tungt kvinnopolitiskt ansvar. ”De får inte misslyckas.” Men de har börjat bra genom att erkänna Palestina som stat med gammalnytt utrikespolitiskt civilkurage, det som fattats under Carl Bildts privatiserade utrikespolitik. Stormedierna har valt att presentera detta som ett ”problem” när det i själva verket är ett glädjebudskap, vilket säger mycket om borgerliga mediers världsbild, oftast imiterad av public service, både i radio och teve. Att stärka palestiniernas förhandlingsposition i den fasansfullt ojämlika ”relationen” till Israel kan bara vara av godo för framtiden. Heja nya UD!
Vidare har den nya regeringen tagit itu med vinsterna i välfärden och beslutat sänka skatten för pensionärer, något som folket i Sverige är med på. Det är ännu för dimmigt för att se exakt hur S-MP-regeringen med stöd av V kommer att ta itu med riskkapitalisternas ohemula stöld av skattepengar, men att de vågat ge sig på denna oheliga ko är helt enkelt underbart. När jag betraktar mediemakten kan jag se att den står i opposition till själva folket. Majoriteten av folket är emot vinster i välfärden, också moderater, medan mediemakten framstår som anhängare av denna utsugning. Vilka herrar tjänar de egentligen?
Om jag vore chefredaktör för Dagens ETC, vilket jag visligen inte är, skulle jag inrikta journalistiken på att bevaka mediemakten, vem de tjänar, vad de egentligen säger och varför – en helt annorlunda, omstörtande och nyskapande journalistik och bevakning av det politiska livet där mediemakten ges sin rätta plats.
Naomi Klein har återigen skrivit en avgörande bok, This changes everyting. Vi kan inte drömma om att behålla kapitalismen som den är och tro att ledarna och deras experter ska rädda världen; avgörandet ligger nu hos oss. Kapitalismen har misslyckats, men nästan övermäktiga krafter försöker dölja detta uppenbara faktum. Den nya regeringen i Sverige är halvt om halvt medveten, tack vare V och MP, om vad som håller på att hända med planeten. Borgarna, Sverigedemokraterna, stormedia, kapitalet, finanssektorn och praktiskt taget hela pr-industrin förefaller barnlösa – de ger faen i kommande generationer. Socialdemokraterna, nu i allians och kallade rödgröna, skulle återigen kunna göra avtryck i historien. En gång skapade de en tredje väg mellan kapitalism och kommunism. Nu är tiden kommen för att finna en väg ut ur den sömngångaraktiga förstörelsen av vår livsmiljö. Det kommer att kräva mod, men att en kämpe som Isabella Lövin fått en ministerplats inger hopp!