Socialdemokraterna ska vara raka motsatsen till den borgerliga regeringen, som under valrörelsen fram till maktskiftet 2006 framgångsrikt etablerade en föreställning om att generösa, evighetslånga sjukskrivningar suddat ut den arbetslinje som byggde Sverige.
Alliansens första budget:
”Sjukskrivningsprocessen präglas i stor utsträckning av passivitet och väntan när den i stället ska vara aktiv och initiativrik med tidiga insatser. Alltför många har härigenom beviljats aktivitets- och sjukersättning.”
Det var den borgliga problemformuleringen.
Resultat?
Fler sjukskrivningar.
Fler än 100 000 utförsäkrade under Ulf Kristerssons (M) tid som ansvarig minister.
Och i denna statistik:
Personliga katastrofer.
Otaliga sönderslagna liv.
Mot denna brutalitet växte ett motstånd.
Socialdemokraterna var lyhörda, gav löften om mänsklighet vad gäller regelverk och bedömning. Löften som till viss del har infriats. Det mest repressiva från Alliansen har rivits upp. Men om Socialdemokraterna – och regeringen – vill fullfölja valrörelsen med trovärdighet, måste man först reda ut vad som egentligen ligger bakom Försäkringskassans dramatiska kollaps.
Dagens ETC har under flera månader granskat Försäkringskassan. Det är ett pågående arbete. Varje sten vi vänder leder oss vidare, allt längre in i en myndighet som – alldeles för ofta – sviker uppdraget att ”ge rätt ersättning till rätt person genom en rättssäker och effektiv handläggning”.
Handläggare vittnar om hur chefer försöker piska fram avslag, bland annat genom att premiera hårda bedömningar med lönepåslag. Det här avslöjade vi i januari, andra medier följde efter. ST-facket bekräftar att sådant förekommer på flera kontor.
Att något är allvarligt fel framgår av att Arbetsförmedlingen öppet kritiserar Försäkringskassan. Antalet personer som gått från sjukskrivning till arbetssökande har ökat med 450 procent sedan 2014. Den enda rimliga slutsatsen är att sjuka människor tvingas att jaga jobb.
Vem vill ha det på sitt samvete?
Nu senast kunde Dagens ETC berätta om personalflykt från Försäkringskassan. 500 handläggare har slutat på ett år.
”Stämningen är hård, både gentemot försäkrade och i hur man bemöter varandra”, säger en handläggare.
”Folk flaggar hela tiden för att de inte hinner med att utföra arbetet på ett rättssäkert sätt. Då uppmanas man att sänka ambitionsnivån. Bland annat har de sagt att vi ska bortprioritera att ha kontakt med den försäkrade”, säger en annan.
Försäkringskassan har fått en ny generaldirektör.
Men:
”Regeringens mål om att sänka sjuktalet hänger över oss och upprepas på varje stormöte och på mindre möten”, säger en handläggare till Dagens ETC.
2015 beslutade regeringen, med ansvarig minister Annika Strandhäll (S), att det så kallade sjukpenningtalet i december 2020 ska vara högst 9,0 dagar per försäkrad och år. Försäkringskassan ställde om. Anslagen för sjukpenning har sjunkit stadigt, från drygt 37,1 miljarder kronor 2016 till knappt 33,5 miljarder kronor i år.
Dagens ETC har försökt få besked av Annika Strandhäll om Försäkringskassan, som att regler tillämpas godtyckligt, men vi har inte kommit förbi standardsvaret:
”Regeringen och jag som minister kan inte ha synpunkter på hur myndigheten tillämpar lagen.”
Faktum är att regeringens beslut har fått direkta konsekvenser för Försäkringskassans verksamhet och för väldigt många sjuka svenskar.
Annika Strandhäll hävdar att regeringen förser oss med ”en trygg och välfungerande försäkring” som sätter ”människan i centrum”. Utredning är beställd, nationell samordnare ska tillsättas – men målet om sänkt sjukpenningtal ligger kvar, förnyat i senaste regleringsbrevet till Försäkringskassan.
Ja, regeringen inför en ”portalparagraf” om att målet för sjukförsäkringen är att ge ekonomisk trygghet och anger att sjukpenningtalet är ett ”samhällsmål” och inte ett ”individmål”.
Men det håller inte.
Tillförordnad generaldirektör Maria Hemström-Hemmingsson började på Försäkringskassan i tisdags. Hon har samma beting som sin föregångare.
Pressa kostnaderna.
Och bakom kostnaderna finns individer.
Det handlar om trovärdighet.
Annika Strandhäll kan inte förnya kravet på sänkt sjukpenningtal och samtidigt förfasas över att effekten är brutalisering av Försäkringskassan, där handläggare nu inte står ut med att dagligen behöva agera mot sina samveten och därför i desperation larmar om vad som sker.
Socialdemokraterna anklagade Alliansen för att vara inhumana.
Vad ska vi kalla det som nu händer på Försäkringskassan?
