Ledare: Kräv sjysta villkor i taxin

Klockan är fyra på morgonen. Du har just kommit hem efter en natt på ditt jobb. Eller natt, snarare ett halvt dygn. Ditt pass började klockan 15 dagen innan. Trots ett bra arbetspass med många kunder så är det en knapp provisionslön som väntar i slutet av månaden.

Så här ser verkligheten ut för många av de taxichaufförer som kör på våra gator. Sex–sju dagar i veckan, 11–12 timmar per dag, med en lön som kan vara så låg som 20 kronor i timmen.

De allra flesta har nog någon gång tagit en taxi till sitt resmål. En del gör det varje dag, andra mer sällan. Att det finns taxibilar som kan ta oss dit vi vill när än vi behöver ser vi som något naturligt och självklart. Vi kliver in i en bil, säger hej till chauffören, vi blir körda dit vi vill, vi betalar, kliver ur och går vidare i livet. För några av chaufförerna är det taxibilen som är livet.

1990 avreglerades taxibranschen och sedan dess har branschen fått stora problem. Företag med dålig ekonomi, dumpade priser och usla arbetsförhållanden för chaufförerna. Företagen har blivit fler, fler bilar finns i våra städer och det är i dag en kraftig överetablering. Att det finns för många bilar har lett till att bolagen måste tävla om kunderna, främst genom lägre priser vilket leder till sämre arbetsvillkor för chaufförerna. Även de resor som samhället köper, som sjuktransporter, skolskjutsar och färdtjänst, dumpar priserna eftersom det oftast är det bolag som ger lägst pris som får jobbet. Samhället ställer inga krav på kollektivavtal och sjysta villkor för de som kör bilarna.

Enligt en granskning av Sveriges Radio där de har intervjuat 100 taxichaufförer i Stockholm, Göteborg och Malmö, så jobbar närmare 70 procent av dessa sex–sju dagar i veckan, de allra flesta på provisionsbaserad lön. Detta är något som Transportarbetareförbundet har påtalat länge och enligt förbundets avdelning i Örebro så ser verkligheten för Örebros chaufförer likadan ut.

Dessa chaufförer är som de flesta andra. De är mammor och pappor, familj och vänner. De har fritidsintressen och ett liv utanför jobbet. Men vilken kvalitet har den fritiden och det livet när de tvingas lägga halva sitt dygn, nästan varje dag, på arbete? Dessutom till en lön som knappt räcker till månadens alla räkningar och utgifter. Hur kan vi som medborgare tillåta detta?

Några konkreta åtgärder för att få ordning på detta är bland annat att alltid kräva kollektivavtal vid upphandlingar av samhällsbetalda resor. Kollektivavtal ger chaufförerna en trygghet i arbetet när det gäller lön, arbetstider och arbetsvillkor. I Örebro är det cirka 30 procent av chaufförerna som jobbar under kollektivavtal.

Att det införs en etableringskontroll av antalet taxibilar i en kommun för att begränsa den enorma överetableringen av taxibilar. Det är relativt enkelt att räkna ut hur många bilar som krävs i en kommun för att det ska vara hållbart.

Du som kund har också ett ansvar. Du kan vid bokning av en bil höra dig för om bolaget har kollektivavtal. Om fler efterfrågar sjysta villkor så kommer det leda till att fler tecknar ett kollektivavtal. För visst vore det skönt att veta att nästa gång du kliver in i en taxi som ska ta dig till ditt resmål så är det med en chaufför som jobbar för en rimlig ersättning, med bra arbetsvillkor och har ett rikt liv där hen hinner med mycket mer än bara arbete?