Jag läser och läser – och alltihopa slutar i att de som kommenterat i smått ljusa färger tycks mig... vad ska jag säga... naiva. De tycks inte fatta vare sig hur ekonomisk politik bedrivs eller politikers (ibland påtvingade) ovilja att göra det som är möjligt att göra. Det beror på kortsiktighetens förbannelse. Och det enkla faktum att natur som bara finns i form av natur inte ger vare sig vinster eller ekonomisk tillväxt i den omfattning som exploatering gör.
Ska det vara så svårt att fatta?
Det brukar sägas att politiker inte förstår allvaret i vad vetenskapen säger – och så är det i många fall, men i minst lika många fall handlar det om rädsla för att utmana det systemtänkande som jakten på ekonomisk tillväxt kräver.
Ska det vara så svårt att fatta?
Ingen kan påstå att människans påverkan på klimatet och utrotandet av arter är okända resultat av den förda politiken och jakten på den heliga graalen: evig tillväxt oavsett i vilken fas av samhällsevolutionen vi befinner oss. Den sentida globaliserade kapitalismen – som inte ens har med marknadsekonomi att göra utan snarare är en sorts kapitalistisk planekonomi – gör inte saken bättre, tvärtom.
Biologisk mångfald. FN-konferens. Montréal i Kanada. Tusentals figurer flög till konferensen, de flesta hade inte där att göra av annan anledning än att de vill känna sig viktiga. Om vi nu ska vara riktigt, riktigt vedervärdigt ärliga.
Så här är det med konferensens resultat:
• Världens länder har enats om en ”räddningsplan för naturen”, den ”räddningsplanen” är fluffig.
• 30 procent av jordens yta till hav och land ska, enligt planen, skyddas till 2030. Idag är cirka 17 procent av jordens landområden och drygt åtta procent av havsområdena skyddade.Vad som i praktiken menas med det där skyddet är minst sagt oklart.
• Hur det ska bekostas är ännu mer oklart. Än värre i en tid när allt mer pengar går till militär upprustning.
• Enligt överenskommelsen ska de rika länderna öka sitt bidrag till fattigare länder till 20 miljarder dollar om året till 2025. Världens militärutgifter var 2021 mer än 100 gånger så stora.
• Ursprungsbefolkningars rättigheter att förvalta sina landområden ska, enligt avtalet, öka. I länder som Sverige är gruvor viktigare.
• Farliga kemikalier ska motverkas. Hej och hå, kemibolagens lobbyverksamhet brukar sätta stopp för det mesta av sådant. Och kombinationseffekterna av olika kemikalier är inte alls utredda.
• Matsvinn ska motverkas – men 80 procent av spannmålet ska fortfarande få användas till djurfoder så vi kan få mer kött.
I den mest fluffiga skaran av länder finns numera Sverige, vilket nog överraskat de flesta andra länder. Sverige skär i realiteten ner förmågan att skydda biologisk mångfald – ledande svenska politiker och skogsnäring gör allt för att ge sken av att timmeråkrar är skog. Levande skogar ger inte den ekonomiska tillväxt som timmeråkrar kan ge.
Ingen tar hänsyn till det som FN:s generalsekreterare påtalat, inte minst då det gäller klimatfrågan. Jakten på ekonomisk tillväxt gör det allt svårare att uppnå uppsatta miljömål. Och det är just där vi har själva grundproblemet.
Ska vi stoppa massutrotningen av arter bör nästan halva planeten få vara fri från människan, eller näst intill. Hur mycket ekonomisk tillväxt ger det?
Skog som avverkas ger ekonomisk tillväxt, skog som står kvar ger inte det på samma sätt.
Trålning till havs ger tillväxt så länge det går, att inte tråla till havs minskar tillväxten – och det är kortsiktighetens förbannelse som styr.
”Vi är alla helt beroende av den biologiska mångfalden och våra ekosystem för vår överlevnad, så jag är glad att vi har fått det på plats”, har Sveriges nya miljöminister meddelat.
Hon är miljöminister i den regering som skurit ner dramatiskt på grundläggande miljöanslag.
De som beskrivit avtalet som en framgång borde förstå hur sådana budskap tas emot – nämligen att vi är på rätt väg, att det ideella engagemanget kan avta, att ”besvärliga” livsstilsförändringar inte behövs.
Ingenting kan vara mer fel.
Ska det vara så svårt att fatta?
