Konsumtionism – en valfråga

Den 19 augusti rapporterade miljö- och rättviseorganisationen Global Footprint Network att jordens resurser har tagit slut för i år. Det betyder att just denna dag, som även kallas Earth Overshoot Day, hade mänskligheten konsumerat lika mycket resurser som vår planet kan producera på ett år, resten av året lever vi över jordens tillgångar. Det betyder att vi skulle behöva drygt två jordklot för att kunna försörja mänskligheten. Skulle hela världens befolkning leva som vi gör i Sverige skulle det krävas hela tre jordklot. Och då har vi ändå flyttat majoriteten av vår egen produktionsapparat till Kina.

Earth Overshoot Day infaller dessutom allt tidigare. Förra året var det den 20 augusti och 1987 inföll den så sent som den 19 december. Det kan jämföras med att göra slut på hela sin årslön på åtta månader, vilket faktiskt inte är särskilt smart och den personen skulle begäras i personlig konkurs ganska snabbt. Men när det handlar om miljön och inte pengar är det ingen som lyssnar, något som även avspeglas i riksdagspartiernas valmanifest. Inte ens under pågående valspurt prioriteras klimatfrågan, i stället diskuteras ekonomi och jobb medan störtfloder dränker Malmö i extremväder. En annan som reagerat på partiernas klimatblindhet är den kände miljöprofilen Stefan Edman som i ett öppet brev i Göteborgsposten uppmanar Fredrik Reinfeldt (M) och Stefan Löfven (S) att ”lyfta sig i håret” och inse att ”Sveriges nuvarande utveckling är helt ohållbar och kommer att ältra problem och kostnader på kommande generationer”.

Naturligtvis finns det partier som är mer eller mindre miljövänliga och klimatinriktade. En undersökning gjord av Världsnaturfonden visar att Fi, Vänsterpartiet och Miljöpartiet agerar tydligast i linje med Världsnaturfondens krav och förslag på till exempel ett hållbart jordbruk och global utveckling. Sist i rankingen kommer Sverigedemokraterna, som i ärlighetens namn mer är en del av problemet än lösningen.

För mig är valet enkelt; jag röstar på det parti som förespråkar nolltillväxt, som vill bygga en ekonomi fri från beroendet av ständig tillväxt och överkonsumtion och som tänker långsiktigt i stället för kortsiktigt. Jag betalar gärna mer för min mat och mina kläder när jag vet hur mycket det kostar klimatet att utvinna och framställa råvaror (för er som inte vet krävs det 15 500 liter vatten för att framställa ett kilo kött och 2 900 liter för att tillverka en t-shirt). Jag vill att den verkliga kostnaden ska återspeglas i priset på marknaden. Jag vill att den som förorenar ska betala. Bara på så sätt kan vi få folk att konsumera mindre och leva lyckligare. Jag röstar för framtiden, jag röstar grönt.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på ETC Malmö!
Om du redan är det loggar du in här .