Industrinedläggningar i Bergslagen är inget nytt. Ända sedan 1970-talet har industrijobben minskat medan andra yrkesgrupper ökat. I de drabbade bruksorterna har många under långa tider arbetat medvetet för att företagen ska ta ansvar för konsekvenserna i lokalsamhället av uppsägningar och nedskärningar.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
I Hällefors anser Moderaterna, sossarna, Grythyttepartiet och Vargpartiet – alltså högerkoalitionen som utgör kommunledningen för tillfället – att nedläggningen av valsverket inte är en så viktig kommunal fråga. Men de har fel. Det är precis tvärtom. Nedläggningen av valsverket är den viktigaste kommunala frågan på väldigt, väldigt länge.
En historisk tillbakablick visar att bruket och Hällefors kommun har varit intimt sammankopplade under lång tid tillbaka. Orten växte ju fram som ett resultat av Hällefors ”Silfwer- och Järnwerks” uppstart 1789. 1864 gjordes järnverket om till ett aktiebolag Hellefors Bruks AB. Man ägde i princip allt; mark, bostäder, skogar, affärer, infrastruktur och arbetskraft. 1958 delades bruket upp och skogen såldes till Billerud (som i dag heter Stora Enso) och järnverksproduktionen blev SKF stål. Under den här perioden växte kommunen fram för att göra livet drägligare och lite mera rättvist. Livet underlättades betydligt för arbetarna och hit lockades ytterligare arbetskraft, från Norrland i norr till Italien i söder. Allt eftersom kommunen växte befriades bruket från kostnader och åtgärdsansvar för viktiga samhällsfunktioner som exempelvis bostäder, vägar, vatten och avloppssystem.
Kommunen och bruket (som i dag återigen har bytt namn till Ovako) har alltså historiskt haft viktiga kopplingar till varandra. Nästan som om de hade varit sammanflätade. Till och med utbildning av arbetskraften har periodvis legat på kommunen. När jag själv på 80-talet gick den verkstadstekniska linjen på gymnasieskolan i Hällefors var utbildningen tydligt utformad efter brukets behov. Vad vi som elever behövde för att möta framtiden, utöver arbetet på bruket, beaktades knappast. Det livslånga lärandet var då ett okänt begrepp.
Beroendet mellan företaget och kommunen har varit och är fortfarande i dag ömsesidigt och starkt. Bruket har gett jobb åt kommuninnevånarna och kommunen har underlättat för bruket genom offentlig service, utbildning och ansvarstagande för infrastruktur. Allt finansierat av våra skattepengar. Det är av god tradition att kommunen och bruket stöttar varandra.
Det är därför så svårt att förstå passiviteten hos den politiska ledningen i Hällefors när nu den ena parten bara drar sig tillbaka efter en så lång tid av samarbete och ansvarsfördelning. Hur kan man tycka att det är okej? Skillnaden mot hur vanliga kommunledningar brukar hantera förlusten av viktiga arbetstillfällen är enorm. Självklart behöver vi ett tydligt kommunalt agerande mot nedläggningen och tydliga krav på bolagets ansvar för att minska de negativa effekterna av uppsägningarna i lokalsamhället.
