En Facebooksida har skapats som rätt och slätt heter Hälsoschema NEJ TACK. Där ropar över 10 000 ilskna undersköterskor och vårdbiträden ut det rakt av:
”Trötta på att bli överkörda med dåliga scheman och ingen återhämtning. Kommun efter kommun hakar på ett tåg där personal knäcks för att pengar ska sparas…
Vi ska inte behöva ha delade turer!!!
Vi ska inte behöva stå ut med 8 timmars nattpass så att vi inte får tid för återhämtning och ett EGET socialt liv, eller hackiga schema som man blir sjuk av.
Vi ska inte behöva ha resurspass som vi får försöka passa in på ett redan dåligt schema, eller resurspass på annan än sin egen arbetsplats för att täcka upp underskott av personal.
Vi ska inte behöva tåla att komma in på ett möte på 1,5 timme på vår enda lediga dag!!”
Vad det hela handlar om är att det i kommun efter kommun nu läggs nya scheman i den kommunala omsorgen som helt enkelt inte passar de slags arbeten det är fråga om. Nattpersonal får i det nya systemet något kortare pass men å andra sidan fler pass och därmed mindre av sammanhängande ledighet – vilket är helt nödvändigt för att personalen ska kunna återhämta sig.
Tanken är också att personal ska kunna rycka in som resurs där personal råkar fattas. Jag antar att det är för att undvika snabbinkallade vikarier – de anställda i en kommun blir istället så att säga sin egen vikariepool.
Men det som då helt glöms bort är att jobbet som undersköterska på ett äldreboende innefattar kunskap om just de människor som bor där – den kunskapen kan ha tagit åratal att förvärva och det går inte att bara slänga in personal på en ny arbetsplats.
Tanken med den nya schemaläggningen har sin upprinnelse i en intention som annars såg väldigt bra ut: Att göra heltid till norm så att Kommunals anställda äntligen kan resa sig ur det deltidsträsk som gör att en anställd lätt blir ekonomiskt beroende av till exempel en make eller sambo och till råga på allt får sämre pension. 2016 kom Kommunal och Sveriges kommuner och regioner (SKR) överens om att satsa på heltider. Men längs vägen har något hänt. Sannolikt har det suttit några konsulter inkallade av SKR och uppfunnit den nya schemaläggningen, konsulter som helt saknar konkret kännedom om det arbetsliv de satts att schemalägga.
Anställda inom vård och omsorg har fått bära en tung börda under hela pandemin. I retoriken har det ett tag nu sett ut som om beslutsfattarna i politiken står beredda att verkligen satsa på inte minst undersköterskor som länge fått gå på knäna i underbemannade verksamheter. Äntligen ska det satsas på äldreomsorgen! Det har låtit ganska bra jämfört med ointresset som fanns före pandemin.
Men det känns faktiskt som om det mest är tomma ord och löften när man hör om dessa hälsoscheman – som inte har något med de anställdas hälsa att göra, tvärtom.
Detta är ingen liten fråga. Under kommande årtionden kommer det att behöva anställas många inom omsorgen. Hur ska unga människor lockas till dessa verksamheter när det hela tiden är så att dessa jobb tenderar att nedvärderas?
Det pågår uppror runtom i Sverige mot dessa nya arbetsscheman. Jag hoppas politikerna och arbetsgivarna lyssnar till dem innan det är försent.