I Åsele kommun sänks biblioteksbudgeten med 3,5 procent jämfört med 2021. Det innebär troligtvis slutet på kommunens deltagande i projektet med den samiska biblioteksbussen Julla Májja, som tidigare finansierats av Kulturrådet.

Åsa Johnson-Persson är kultur- och biblioteksansvarig i Åsele och säger till Biblioteksbladet att lokala politiker är okunniga och att de egentligen vill skära ner ännu mer. Hon säger också att nedskärningarna gör det tufft att överhuvudtaget klara det som ligger i bibliotekens lagstadgade uppdrag.

När biblioteket i Uppvidinge kommun får sänkt budget med 35 procent säger det socialdemokratiska kommunalrådet Niklas Jonsson att digital teknik ”förhoppningsvis” ska kompensera nedskärningarna, att användare ska kunna komma in digitalt på ett obemannat bibliotek. 

Tomt prat om datorer och flummig digitalisering samtidigt som öppettider dras ner på och service och utbud försämras. Demokratin eroderas och naiva eller grundlurade politiker hejar på.

”Nästan 500 folkbibliotek har försvunnit på 25 år. Det är en tredjedel av alla bibliotek.”

Statistik från Kungliga Biblioteket visar att nästan 500 folkbibliotek har försvunnit på 25 år. Det är en tredjedel av alla bibliotek. Biblioteksbladet rapporterar att vart tionde folkbibliotek måste klara verksamheten med en strypt budget för 2022, och att det är i linje med en nedskärningstrend som pryglat biblioteken i över 20 år. För tre år sedan fick nästan en fjärdedel av biblioteken krympt budget och inför 2020 skedde neddragningar i en dryg tredjedel av landets kommuner.

Att skära i bibblan är så klart inte bara en ekonomisk fråga. Biblioteken är en gemensam yta och frontlinje för kunskap, mysterier och historia. Folk läser tidningar, använder internet, dyker ner i databaser, forskar fritt och utövar demokratiskt deltagande. När pandemin slog till och biblioteken tillfälligt stängde minskade utlåningen av böcker och de fysiska besöken kraftigt. Och med en oförändrad biblioteks­politik kommer pandemi­läget aldrig att ta slut för biblioteken även om det gör det för resten av samhället.

Partierna ser inte riktigt biblioteken som en valvinnare. Just nu bereds olika politiska förslag om biblioteksfrågor inom regeringskansliet och det är osannolikt att resultaten presenteras före valet. Det handlar exempelvis om en nationell biblioteksstrategi och en utredning om stärkta skolbibliotek.

Utan en stärkt bibliotekspolitik hamnar kunskap på entreprenad. Kulturrådets bidrags­satsning Stärkta bibliotek är ett tillfälligt stöd till kommunerna för att öka utbud och tillgänglighet i biblioteksverksamheten över hela landet. Men nu är pengarna slut och i högerbudgeten får kommunerna helt enkelt inte tillräckligt. Finansieringskaoset kommer att leda till ökade krav på privatisering när det offentliga inte klarar sitt uppdrag. Liberaler njuter av tanken på ett bibliotek som sköts av Espresso House eller Storytel.

Biblioteken är inte ett socialt bidrag för underklassen på samma sätt som det inte är ett separat lyxrum för kulturella rikingar. Det är inte bara en kunskapsutopi och det är inte bara en miljö som är gratis att existera i. Det är ett gemensamt rum för precis alla, och ju mer tid du spenderar på ett bibliotek desto bättre förstår du vikten och kraften i verksamheten. I hela konceptet. Det är omöjligt att ersätta med digitala upplevelser, och när det går förlorat är det svårt att bygga upp igen.