Den bild Putin vill sprida är att de höga elpriserna i Europa under 2022 beror på grön energipolitik, att kärnkraftsavvecklingen är vettlös, och att klimathoten är överdrivna och att vi blir fattigare utan fossila bränslen. Elkrisen visar, enligt Putin, att Europa drabbas värre än Ryssland av sanktionerna efter invasionen i Ukraina.
I en artikel som överraskande publicerades i Expressen den 1 oktober 2022 citeras Myndigheten för psykologiskt försvar: Där beskrivs hur Putin använt de höga elpriserna för att försvaga svenskarna vilja att motstå Rysslands invasion i Ukraina, för att skapa misstroende mot regeringen och sprida bilden av Sverige som ett land i kaos.
Är det vettigt att tro på Putins beskrivningar?
Om kärnkraftsavveckling var problemet borde Tyskland, Sverige och Storbritannien ha drabbats värst under 2022. Men det är tvärt om. Sverige som stängt fyra reaktorer de senaste åren hade Europas lägsta elpris under 2022. Till och med Skåne hade lägre elpris än något annat elprisområde i EU. Sverige blev Europas, och kanske till och med världens, största nettoexportör av el förra året.
Tyskland, som stängde tre reaktorer i slutet av 2021, ökade sin elexport under 2022 och exporterade näst mest i EU.
Storbritannien, där tre reaktorer officiellt stängdes under 2022 gick också från att vara nettoimportör av el till att bli exportör.
Dessa länders framgång berodde på att man samtidigt byggde ut sol- och vindel vars totala kostnader ofta är lägre än kostnaden för att driva gamla reaktorer vidare.
Om det var sanktionerna mot Ryssland, minskad fossilimport och höga fossilbränslepriser som drabbade Europas elpriser – då borde elproduktionen med fossila bränslen ha minskat. Men den fossila elproduktionen i Europa ökade 2022 efter att tidigare ha minskat, när förnybar el ökat snabbare än elkonsumtionen.
Så även om Putin beskrivning av verkligheten inspirerar många svenska politiker så är står den svag i verkligheten.
EU-kommissionen, Tysklands regering och den nuvarande administrationen i USA litar inte på Putin, utan tittar först på siffror i verklighetens energisystem. Där ser man två, stora, oplanerade störningar i EU:s elsystem 2022. Den första var att Frankrikes kärnkraft inte producerade som planerat. Omfattande tekniska problem försenade renoveringar av gamla reaktorer som därför inte producerade el. I några av de serietillverkade franska reaktorerna upptäcktes sprickor eller korrosion som krävde komplicerade reparationer i flera likadana reaktorer. Dessutom drabbades man av en liten, men pikant, minskning av produktionskapaciteten när sommarens värmebölja begränsade kärnkraftens produktion på grund av alltför varmt kylvatten. Detta visade för alla som intresserar sig för verkligheten att kärnkraften inte är stabil och förutsägbar.
Minskningen med drygt 80 TWh gjorde att Frankrike gick från att vara världens största elexportör till att importera el under 2022. Detta vände elflödena till Storbritannien och Tyskland vilket indirekt ledde till att mer el flödade från norra Sverige via Norge och England, eller via Danmark och Tyskland mot Frankrike.
Frågan om hur överdrivna klimathoten är illustreras av den andra störningen: Hettan i södra Europa under sommaren medförde torka i länderna kring Alperna. Detta gjorde att vattenkraftproduktionen minskade med drygt 60 TWh i EU 2022. Det betydde också att Frankrike fortsatte att vara stor nettoexportör till Schweiz och Italien samtidigt som man importerade från norra Europa. Tyskland fick också bidra genom export till Österrike under 2022.
Så för EU-kommissionen, Tyskland och USA:s president visar detta att man inte skall lita på Putin i energipolitiken. Tyskland satsar på en accelererad utbyggnad av förnybar el, mer energieffektivisering och mer el i transportsektorn för värmepumpar och i industrin. EU-kommissionens Repower EU säger att hushållen ska sätta upp solceller och installera värmepumpar, att myndigheterna ska skynda på tillståndsprocesserna för förnybar el och elledningar och att industrin ska öka biogasproduktionen, elektrifiera och skynda på utvecklingen av vätgasteknik. I USA gör man den största industripolitiska satsningen någonsin med samma mål.
Det räcker inte att sluta köpa uran, kol, olja och gas från Ryssland. Andra köper gärna. Om Ryssland inte ska få exportinkomster som möjliggör militär upprustning måste efterfrågan minska så att priserna faller. Det förstår såväl EU-kommissionen, USA:s president som Tysklands regering.
Men partierna kring den svenska regeringen tycks gilla den energi Putin säljer, och dessutom gärna sprida hans bild av energisystemet.
Varför gör man det?