America Vera-Zavala: Klyftan mellan inner- och ytterstad måste minskas

I skrivande stund sitter Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet och förhandlar i stadshuset om Stockholms framtid. Själv tar jag på måndagen Saltsjöbanan ut till en annan del av Stockholm – betongförorten Fisksätra. Där bodde jag i början av 80-talet, där hade jag första delen av min svenska barndom. 

Jag ska prata på en konferens initierad av två engagerade kvinnor, föreståndaren på biblioteket och initiativtagaren till Fisksätra museum. Det samtal som jag ska medverka i består uteslutande av före detta Fiskisbor: Ozan Sunar, chef på Moriskan i Malmö och en gång i tiden grundare av Re:Orient, och Paloma Madrid, dansare och koreograf. Vi minns alla vår förort som vi växte upp i med mycket kärlek. 

För mig var biblioteket avgörande. Där satt jag, ett försiktigt barn som varken klättrade i träd eller hjulade, men jag läste. Jag läste och läste och läste, och bibliotekarierna fick mig alltid att känna mig välkommen på ett självklart sätt. De ifrågasatte aldrig vad jag skulle läsa, trots att den litteratur jag beställde fram inte var för barn. Och de svarade tålmodigt på alla mina lillgamla frågor.

Sedan kom kommunnedskärningarna i början av 90-talet, kriget på Balkan, fler och fler flyktingströmmar, fler och fler av kapitalismens kriser och mer och mer högerpolitik. Och förorten förändrades och blev kanske mer likt det där gettot som många kallat det för, men som förorten aldrig var innan politiska beslut gjorde att det förföll.

Jag skulle säga att det är den mest akuta frågan för Stockholmspolitikerna i dag. Att minska klyftan mellan innerstad och ytterstad, att ordna så att Husby, Tensta, Rinkeby och andra förorter inte ses som aparta satelliter utan som en del av en vacker, växande stad. 

Frågan om arbete är avgörande. Det krävs uppfinningsrikedom och mod för att skapa arbeten, men det är avgörande. I den förort jag växte upp i hade de vuxna arbete. Även om många hade låga löner och slet hårt så hade de arbete. I skolan, på fritids, och på bibliotek så fanns det personal som var en resurs och en rikedom för både barnen och de vuxna.

Och boendet. Ett stopp för ombildningar är ett steg i rätt riktning. Sedan ska miljonprogramförorterna moderniseras genom deltagande demokrati, och med tanke på klimatförändringarna i framtiden.

Jag hoppas att vi snart har ett nytt styre i Stockholm, och att detta styre är röd-grönt och inkluderar Vänsterpartiet. Jag oroar mig för att Socialdemokraterna i Stockholm har blivit för höger, att Miljöpartiet är för upptagna med att ta makten på statsnivå, och att Vänsterpartiet ska vara för principfast. Stockholm och dess förorter behöver akut en omsvängning i politiken, de behöver hopp, och de som inte röstar behöver lyssnas till. Innerstaden måste känna trycket från förorten. Allt måste bli bättre.