Den verkliga politiken, den som sker i bankernas styrelserum, i kapitalförvaltarnas oroliga analyser, i politiska samtal med andra nationer är något helt annat. Vi står inför en fond av prat från ett näringsliv om ”grönt” men de verkliga besluten kommer som alltid guidas av vad som ger mest i uppgång på börs och handelsplatser.

Olja är extremt lönsamt.

Gas ännu mer.

Varför skulle de som äger ändra inriktning denna gång, när man aldrig gjort det förr?

Det går förstås att göra det olönsamt att satsa på mer fossil energi. Det kräver politiska beslut som minskar användandet. Allt från ransonering till skattepåslag för fossilvinster. Riktade specialskatter mot ägare av fossilt, ­precis som vi nu riktar speciella sanktioner mot ryska oljemiljardärer. Eller tvingande regler för effektivisering av bostäder och kontor, politiken kan minska slöseriet, tvinga serverhallar göra egen energi, förbjuda kryptovalutor som äter upp allt större del av världens elenergi. Möjligheten till energisparande är enormt men att det aldrig tar fart beror på att det alltid utmanar den energimakt som lever på slöseriet.

Det blir mindre vinst här och nu även om det gynnar konsumenternas plånböcker.

Här har vi faktiskt siffror.

Slutar vi frakta olja och gas över haven sparar världen upp till 40 procent av den totala trafiken.

Åker vi elbil sparar vi 70 procent av energin jämfört med diesel eller biodiesel.

Renoverar vi till passivhus sparar världen 80 procent av husenergin.

Och det är gratis att cykla.

Kommer norska oljefonden, världens största offentliga investeringsfond, bli världens omställningsfond. Nejdå. Kommer AP-fonderna bli det. Inte alls. Kommer Kanadas smutsiga oljesand bromsas nu? Knappast. Och kommer EU:s ledare välja värmepumpar och akuta stöd för snabbare eldrift eller kommer de åka till Mellanösterns gaslager och försöka skriva kontrakt på jätteleveranser? Ja, de har just gjort det senare. Och Boris Johnson vill göra Storbritannien till stor gasproducent igen. Snart kommer S få ta ställning till dessa eviga försök att borra efter gas i Sverige också. 

Allt ont som stoppats kan få liv igen nu när Putin bombar sönder städer i Europa.

Den enda kraft som kan tvinga politiken att inte ge efter igen, inte öka gas och fossil förstörelse på jorden, är om klimatrörelser kräver något annat. Om miljoner svenskar gör sin egen el, om hundra miljoner gör det i grannländerna. Det här är i själva verket klimatrörelsernas stora examensdag, inte backa en tum på att skogen ska räddas, inte vika för naturförstörelse i form av en onödig gruva, inte acceptera att fossila bränslen ska subventioneras istället för att medborgarna stöds för egen omställning. Inte acceptera flygstöd.

Det är ju inte argument som saknas, ­herregud IPCC:s senaste rapport är som ett högt skrik i rummet från människor med fasa i blicken. Det händer nu. Krisen är nu.

Energikrisen, matkrisen, skogskrisen. Saker som är lätta att lösa om man bara vill. Men omöjligt att lösa med ett år till utan minskad fossil energi, minskat konstgödsel, minskad avverkning.

Det betyder minskade vinster.

Och det är nu den rosa affärstidningen ryser till och ropar att det är vanvett, minskade vinster är en katastrof, ett krig mot näringslivet och det är inte ansvarsfullt.

Detta märkliga ord.

Vattenfall har genom åren förlorat 150 miljarder på misslyckade affärer med fossil energi. Ansvarsfullt?

Alldeles nyss stängde Tyskland Nordstream 2, det betyder att 110 miljarder investerade pengar är bortkastade, vilket ju är utmärkt eftersom om gasledningen skulle användas skulle det kosta världen ännu mycket mer i förstört klimat. Men vem tar ansvar för att den byggdes?

Kom inte och använd ordet ansvarfull när det är näringslivets samlade investeringar som diskuteras.

De enda som tagit ansvar är de klimatrörelser som försökt stoppa förstörelsen.

Det är så svårt att se proportionerna i ett nyhetsflöde där smått blir stort och det stora aldrig syns. 

När M slåss för att stoppa havsbaserad vindkraft är det obegripligt för de flesta, vem kan vara emot renare el, men bakom populismen finns en mörkare sida som handlar om att förstörelsen måste få fortsätta i samma långtradarspår som förr. De borgerliga är livrädda för att omställningen kommer tvinga fram en ökad offentlig och politisk makt.

Politiken i Sverige har faktiskt bromsat i 30 år nu. Vi har 2020 lika stora utsläpp av våra fossila och biogena utsläpp som 1990. Listan på det som medvetet försenats är lång. Tågen, elbilarna, renare jordbruk, ökad kolinlagring i skog och mark. Det som satsats på är sidospår och småstöd samtidigt som den stora ­förstörelsen fått rulla på.

Det här skapar ett samhälle med extrema övervinster och sjuk ojämlikhet.

Från en vän får jag ett diagram från Bloomberg Billionaires index som visar hur stor del av samhällets BNP som de extrema multimiljardärerna kontrollerar. Värst är Ryssland där de riktigt rika äger 15 procent av allt. Näst värst är Sverige där deras förmögenhet är 14 procent av allt. USA kommer först på tredje plats.

Vad betyder det? Dessa multirika är få, det är en liten grupp vars intresse är ett och samma, oberoende om de kallas oligarker, entreprenörer eller finansiärer.

Intresset ljuger inte och intresset är att den förstörelse som varit måste få fortsätta några bokslut till.