Det här är en rätt vanlig fråga i min inkorg och värd att besvara då den avslöjar något viktigt kring idén att lösa klimatkrisen genom att minska det som brukar kallas tillväxt. Ekvationen går aldrig ihop.
Om man som svensk normalt har utsläpp på nio ton koldioxidekvivalenter per år, så blir en månad på Söderhavsöns strand minskade utsläpp med 750 kilo. Samtidigt innebär flygresan utsläpp på 8 500 kilo tur och retur. Det går inte att spara in med ett klimatklokt semesterliv, alltså de utsläpp som en flygresa skapar. Ska man lyckas med uppgiften att nolla sitt svenska utsläpp får man vackert nöja sig med att vandra ut i skogen och hoppas att blåbären är mogna.
Det här sätet att tänka motsvarar de som säger att antalet människor är det verkliga klimathotet, alltså de som menar att enda sättet att verkligen sluta förstöra är att inte finnas till. Exemplet är hårdraget men det stämmer med många radikala människors resonemang kring egen konsumtion, val av mat, val av vardag där längtan att komma ut ur det klimatförstörande ekorrhjulet är på riktigt. Och det är självklart bra att minska sina utsläpp!
Men ska vi lösa klimathotet är våra individuella livsstilsval alltför begränsade, väldigt få kan leva det livet eftersom samhället är byggt för att förstöra klimatet.
Vi vet ju det där.
Två tredjedelar av alla klimatutsläpp är fossil energi. Sedan delar nedhuggen skog och klimatdåligt jordbruk på resten. De här tre benen – energi, matproduktion och lagring av kol i skogar – har vi fantastiskt nog enkla lösningar för.
Det är inte forskning eller kunskap som saknas.
Det är att klimatkrisen understöds och accelereras av de som äger världen.
Då och då får vi rapporter om att 57 bolag står för majoriteten av alla utsläpp. Ibland uträkningar om att en procent rika gör mer utsläpp än hälften av mänskligheten. Alla dessa exempel berättar samma sak. De som styr bankernas lån, företagens investeringar och politikens inriktning är de som förstör klimatet idag. Inte fattiga privatpersoner.
Allt annat vi gör i klimatfrågan är hopplöst för lite om vi inte snabbt stoppar dessa tre globala förstörande krafterna.
Inget oljebolag har någonsin gjort något för att rädda klimatet. De förstörande bolagen lägger enorma pengar på att förvirra, hota, lagfara och pressa politiken att inte göra det enkla vi måste göra.
Allt annat vi gör i klimatfrågan är hopplöst för lite om vi inte snabbt stoppar dessa tre globala förstörande krafterna. Vi vet det på grund av pandemin. Trots en brutal omställning av vår vardag, inlåsning, minskat resande, hemmaarbete med mera så minskade utsläppen bara med några få procent.
Lösningen är istället byte av energi, matproduktion utan konstgödsel (det vill säga utan att Putins gas används till svenska åkrars konstgödsel) och bevarad skog).
Det går ju.
Just nu kommer envisa rapporter från det energislösande Kalifornien där jättesatsningar på vind, sol och batteri gör att man producerar över 100 procent av sina elbehov och dessutom exporterar el till smutsigare grannstater. Samma sak händer i Kina. De två värsta länderna har en extrem omställning, mycket större än EU:s. Samtidigt ökar utsläpp i fattiga länder, men det beror inte på att de ”får det för bra” utan på grund av att fossilmakten köper politiken, korruption råder och smutsig energi sätts upp fast det inte behövs. Det är inte tillväxten som gör Sydafrika till en stor utsläppare, det är inte mängden människor, det är den skitiga energin som oljebolag och skogsbolag tvingar fram.
Förstörelsen är olönsam för medborgarna men lönsam för ägarna. Det här gäller i land efter land.
Så vad ska en klimatpolitik då handla om?
Att som Amanda Lind som nytt språkrör för Miljöpartiet börja med ifrågasätta tillväxt i sig är, menar jag, ingen bra politik. (Hon har senare nyanserat det med att det handlade om att diskutera vilken tillväxt vi kan ha inom ”naturens ramar”).
Även om alla stater minskar produktion och energianvänding med en tiondel så löser det inte klimathotet, bara om det smutsiga byts bort och slöseriet minskar, har vi en chans.
För förstörarna kommer aldrig ge upp.
Just nu pågår en extrem plastsatsning globalt, allt mer plast produceras och plast är framför allt skapat av olja. Oljebolagen kämpar för att öka produktionen av plast när trafiken nu blir renare. De till och med sponsrar ”cirkulär återvinning”. Att vi alla idag har mikroplast i våra kroppar är defiintivt ett medvetet beslut som ingen tar ansvar för.
Politiskt gäller det då att minska plasten, vilket återanvändning inte innebär idag. Istället bränns det mesta av kraftbolagen.
Att på samma sätt fem år avveckla konstgödsel är bra klimatpolitik.
Att avveckla tjänstebilsförmån för alla förbränningsmotorer inom samma tidsrymd skulle inte kosta staten något alls, däremot skulle eldrift snabbt vara den självklarhet det redan är i Norge.
Den absurda situationen är att vi har en regering som saboterar klimatomställningen. Järnvägen hindras att fungera, flyg får miljardstöd, kollektivtrafiken blir dyrare än alla andra transportsätt.
Så vilka strider ska man ta?
Att direkt hindra rysk olja och gas att lossas i Sverige är mer effektiv politik än att diskutera tillväxtens gränser.
Så vad ska Söderhavsöns besökare göra om hen nu absolut måste besöka den platsen?
Lämpligen betala sin privata klimatskatt, det blir 6 500 kronor extra till ny ren energi.