Annie Croona: Klimatet är en fråga om liv och död

​​Hur hade vi reagerat om vi läst om en olycka som tagit 47 000 liv? Det hade varit en enorm, förkrossande nyhet. Men när det handlar om klimatet lever vi i villfarelsen att döden är avlägsen. 

Siffran ovan anger det uppskattade antalet dödsfall på grund av värmeböljor i Europa 2023. Ett år, en kontinent. WHO räknar med 250 000 dödsfall per år globalt 2030–2050 till följd av klimatförändringarna. 

Enligt klimatforskaren Daniel Bresslers modell orsakar varje ton koldioxidutsläpp i snitt 0,000226 förtida dödsfall. Bara Sveriges årliga utsläpp motsvarar drygt 10 000 människors död. 

Allt det här vet vi – eller kan ta reda på – samtidigt som regeringens klimatpolitik ökar utsläppen, ministrar rasar över klimataktioner och myndighetsanställda med klimatengagemang riskerar att bli av med sina jobb. 

Kulturminster Parisa Liljestrand (M) är förbannad efter en klimataktion som hon menar är en attack på kulturarvet Vasaskappet, samtidigt som hennes regering de facto attackerar ett annat, betydligt större kulturarv: det vi kallar planeten Tellus.

Vi är argare på klimataktivister som påpekar att krisen är här än på de ledare och företag som eldar på den.

DN rapporterar om en gruppering av myndighetsanställda som också är engagerade i klimatgrupper som Rebellmammorna, och som är rädda för repressalier – trots att föreningsfrihet råder, trots att de har rätt att uttrycka sin åsikt.

Allt är skevt. Vi är argare på klimataktivister som påpekar att krisen är här än på de ledare och företag som eldar på den. 

Och kanske beror det på att vi inbillar oss att klimatkrisen är diffus, att dödsfallen drabbar framtidens främlingar, och bara några enstaka. 

Så är det inte. Vi måste börja prata om krisen i termer av människor, i termer av liv och död.