Men vi glömmer alltför ofta att varje strid har en motpart, ett intresse som är minst lika aktivt i sin klasskamp varje dag.
Det är Svenskt Näringsliv som sätter sig på tvären för de mest basala krav från facken och sprider lögner om “lyxstrejk”. Det är kapitalister på en paradisö någonstans långt borta som köper upp och lägger ner fabriken i Bjuv för att bli av med en konkurrent.
Det är grundarna av svenska musiktjänsten Spotify som skriver öppet brev och med illa dolda hot kräver marknadsliberala reformer för att inte flytta sin verksamhet utomlands. Det är borgerliga partier som kampanjar för högre hyror och lägre löner.
Samtidigt som högerintressen i allra högsta grad ägnar sig åt klasskamp har man gjort det till sin strategi att låtsas som att inget pågår. Att utmåla den vänster som ställer krav som bråkig och kompromisslös. Att måla upp en bild där alla vill allas bästa och bara har lite olika idéer om hur det ska gå till.
Men det är en chimär. Det finns ingen gemensam vision som delas av alla. Samhället förändras därför att olika grupper, med olika intressen, driver fram förändring. När högern är framgångsrik krymper välfärden, arbetsrätten urholkas, och rika blir rikare på alla andras bekostnad.
När vänstern gör framsteg utökas välfärden, samhället byggs starkare, och gigantiska utmaningar blir plötsligt överkomliga eftersom vi möter dem tillsammans.
Vänstern har allt att vinna på att tydliggöra den här konfliktlinjen. Det har de senaste veckornas händelser visat, för när konflikten blir synlig är det väldigt få som lockas av högerns idéer. Det är lätt att genomskåda deras förslag när de blottläggs.
Den som vill allas bästa flyttar inte pengar till skatteparadis – vem blir hjälpt av det annat än den individ som slipper undan skatten? Den som vill vanliga arbetares väl köper inte upp en fabrik och lägger ned den – bara det egna vinstintresset kan motivera en sådan handling.
Det oblyga egenintresset som driver högerns idéer blottades nyligen efter att Spotify-grundarnas öppna brev hade inspirerat till en demonstration. Arrangören av demonstrationen motiverade kravet på dyra marknadshyror med att reformens huvudsyfte var att han själv, och sådana som honom, skulle kunna få en bostad. “The best and the brightest” kallade han målgruppen.
När det offentliggjordes blev demonstrationen snabbt kraftigt ifrågasatt. För i grund och botten är de flesta överens om att vi bör hjälpas åt och ta hand om varandra.
Nästa helg är det dags för en annan demonstration. Söndagen är den 1 maj, arbetarrörelsens högtidsdag. Då ska vunna segrar firas, och grunden för kommande kamper läggas. Låt det bli ett tillfälle då vänstern kan samla den energi som krävs för att orka utkämpa en klasskamp som är minst lika ihärdig som den som högern bedriver varje dag.