Vissa tycker det är imponerande. Det är viktigt med välskötta banker, brukar de säga. 

Men ärligt talat. Är inte känslan snarare. Hur svårt kan det vara att driva en bank?

Bankerna tjänar nämligen pengar på den enkla idén att ta ut högre ränta på bolån än vad de betalar för insättningar på sparkonton. Och att kunderna i praktiken inte har några alternativ när det kommer till finansiella tjänster. Till och med till högerskribenter som Adam Cwejman (GP) tycker att de fyra svenska storbankerna börjar likna ett oligopol.

För det är knappast oöverträffad service som gör att bankerna kammar hem storkovan. För alla dessa miljardvinster kan man tycka att bankerna i alla fall skulle ha råd med att, tja, ha öppet? 

Antalet bankkontor minskar nämligen i ett rasande tempo. Sedan 2015 har mer än 500 kontor lagts ner runt om i landet. Även öppettiderna blir snålare, särskilt på landsbygden.

På 1960-talet undrade Hasse och Tage varför bankerna stängde så tidigt i låten vad "i helvete har dom för sig på banken efter tre?" Nu är det många som undrar vad bankerna har för sig innan tre också.

Det mesta har blivit digitalt. Delvis en smidig förbättring, men det digitala gör också att det inte märks lika tydligt när bankerna drar in på den personliga servicen. Det drabbar särskilt äldre, som kanske varit trogna bankkunder i decennier, men som bankerna nu dömt ut som mossiga (och olönsamma) dinosaurier.

På många banker är det svårt att få någon att svara i telefon. Jag gjorde ett snabbt test med min egen bank och fick vänta i 30 minuter för att sedan bli informerad om att jag ringt fel enhet. 

Som kronan på verket vill många banker inte ens hantera kontanter.  Ja, ni hörde rätt. Banker som inte hanterar kontanter. 

Är inte det lite bankens jobb vill man fråga?

Men frågar gör man ju inte, för då måste man sitta i telefonkö i 40 minuter och välja mellan 9 olika knappval för att sedan bli bollad vidare av Gunilla som ska på lunch. 

Men politikerna har till och med behövt lagstifta om att vissa stora banker är skyldiga att tillhandahålla kontanta uttagstjänster för privatpersoner. Bankerna är också de som driver på hårdast för ett kontantfritt samhälle, av den enkla anledningen att det kostar dem pengar. 

Bankerna är lite som resturangkedjor som inte vill servera mat. Eller en tidning med enbart annonser. Fotbollspelare som helst vill sitta på bänken.

Om du driver en verksamhet utan reell konkurrens och försöker minimera kostnader och personal, då vill jag hävda att vilken idiot som helst kan gå med vinst. 

Men det ska inte förväxlas med "välskötta banker". Välskötta banker vore institutioner som även såg till samhällsintresset och inte bara vinstintresset. Som hade öppet i glesbygd. Och inte ömsom drev på för riskfylld skuldsättning och sedan ockerräntor. 

Vänsterpartiet har föreslagit att ett nytt uppdrag till statliga SBAB för att pressa storbankerna till lägre bolåneräntor. Men på andra sidan blockgränsen har samma sak även föreslagits av ovan nämnda Cwejman, att SBAB bör erbjuda en bolåneränta som ligger närmare styrräntan.

Enigheten i kritiken mot bankernas vinster säger något om hur dåligt fungerande de är. Alla inser det utom finansminister Elisabeth Svanteson (M) som med jämna mellanrum kallar till tandlösa möten med bankerna där hon låtsats att hon tar dem i örat. 

Efter ett sådant möte föreställer jag mig att bankcheferna skrattar sig hesa. Eller skrattar hela vägen till banken, som man säger.