Självklart vill Åkesson spärra in klimataktivister

En svensk journalist, vår kollega Joakim Medin, sitter fängslad i Turkiet, anklagad för bland annat terrorbrott. Samtidigt säger Sverigedemokraterna att de vill att klimataktivister i Sverige ska kunna dömas för samma sak, alltså terrorism. Det är inte första gången SD skriker efter hårdare tag mot klimataktivister, men timingen den här gången är minst sagt prekär.

Sverigedemokraterna har flera gånger visat sig inte bara ointresserade av yttrandefrihet, utan fientligt inställd till den. När Kalla faktas granskning om SD:s trollfabrik kom svarade SD-ledaren Jimmie Åkesson med en fullskalig attack mot medierna. TV4 och ”hela det vänsterliberala etablissemanget” anklagades för att ägna sig påverkansoperationer.

När SD:s i en EU-valsanalys konstaterade att attacken inte var en särskilt lyckad valstrategi skrev jag att det knappast betyder att SD slutar hatar fria medier. Nu har Jimmie Åkesson gett mig rätt: i Lördagsintervjun i P1 ger han sig på TV4 ännu en gång, och tar i från tårna: ”Den värsta propagandaministern i Nazityskland skulle vara stolt över det här propagandamästerverket”.

Inte nog med att det är ett helt oacceptabelt uttalande av en partiledare; avsaknaden av självinsikt är total. För det är ju inte TV4:s granskande journalistik som för tankarna till propaganda, utan det innehåll SD förknippas med – bland annat via de anonyma trollkonton som avslöjats av TV4.

Klimataktivister och journalister har en sak gemensamt: de gör tillvaron obekväm för Jimmie Åkesson, eftersom de tapetserar väggarna omkring honom med fakta. Båda grupperna – aktivister och journalister – utgör hinder för partier som SD: partier som ser sanningen som sin fiende.

De ska smutskastas, misstänkliggöras – och fängslas.

Sverigedemokraterna bygger ju sin politik på en världsbild som inte är verklig. Därför måste journalister och aktivister, enligt logiken, röjas undan. De ska smutskastas, misstänkliggöras – och fängslas. Det sker redan i andra länder, som Turkiet. Det SD säger är att de vill se det även här.

Och i aktivistfrågan verkar SD:s snara vara hårt åtdragen. Riksdagsledamoten Josef Fransson skriver på X att de över 1 000 forskare som skrivit under debattartikeln ”Vår forskning kan inte viftas bort som åsikter”, publicerad i DN, ska betraktas som aktivister snarare än forskare.

I SD:s ögon krävs det mycket lite för att du ska vara aktivist, och därifrån är steget till terrorist uppenbarligen minimalt. Det är absurt, men så resonerar Sveriges tredje största parti, som i praktiken är en del av sittande regering.

Den klausul i Tidöavtalet som säger att partierna ska tala väl om varandra är ett absurt ingrepp i svensk demokrati, eftersom den säkerställer ett tyst godkännande av repressiv politik. Om det är något vi inte ska förlåta Tidöpartierna för är det detta.

Det är så klart helt absurt att vara mer upprörd över människor som talar klarspråk om klimatet än över klimatförändringarna i sig. Men Sverigedemokraterna lever ju i villfarelsen att aktivister bara sprider skräckpropaganda. Deras världsbild, den de kablar ut till sina väljare, är ju att det inte finns något att oroa sig för. Den bilden är man uppenbarligen beredd att försvara.

”The road to hell is paved with good intentions”, sägs det. En variant på citatet är att vägen till undergången är kantad av människor som säger att rapporterna är överdrivna. Men om SD får som de vill sker resan i tystnad, eftersom både aktivisterna och journalisterna – sanningssägarna – har fängslats. Gissa om det är Jimmie Åkessons utopi.