Kina och Ryssland har slutit ett gasavtal efter många års förhandling. Avtalet sägs vara på 2600 miljarder kronor vilket låter mycket vid en första anblick.

Men det är ett trettioårigt avtal så det handlar i praktiken bara om 87 miljarder kr i gasexport per år.

Det här är faktiskt mindre än den gas som går via svenskt vatten till Tyskland. Northstream, som gasledningen heter, handlar om cirka 160 miljarder per år.

Tittar man på hela Rysslands gasexport så blir den kinesiska affären inte ens 1 procent.

Den fråga man bör ställa sig är därför varför svenska och utländska medier trycker så mycket på det.

Orsaken är givetvis Ukraina-konflikten. Det finns politiska behov av att presentera Putin som ett mycket större hot än den ryska regeringen nånsin kan vara mot såväl EU och Nato.

Gasimporten är EU:s svagaste länk. Men också Putins. Gazprom – det stora ryska gasföretaget (där Tysklands förre S-förbundskansler Gerhard Schröder sitter i styrelsen) – står för hela 25% av den ryska statens budget.

Att Ryssland försöker sälja till Kina är en signal, inte mer.

Om EU vill bryta gasimporten finns det bara en sak att göra.

Storsatsa på förnybar energi.

Men där är EUs kraftbolag de stora motståndarna.