Först var det att Lars Adaktusson medverkat i en konferens i Bogotá, Colombia. Där minglade han bland amerikanska högerkristna, abortmotståndare och andra ultrakonservativa politiker. Ordföranden har tidigare hyllat fascism. En deltagare pekade ut finansmannen George Soros som fienden. Den sortens möte.
Hur ställer sig KD till det?
Sedan var det vårt avslöjande om att fler kristdemokratiska politiker odlat kontakter med organisationer mycket långt ut på högerkanten, även med konservativa mått mätt. Det handlar om att försvara nazisters rätt att sprida homohat i svenska skolor. Det handlar om att vilja tvinga fram samvetsfrihet, det vill säga att vårdpersonal ska slippa utföra abort. Det handlar om att ställa sig bakom lagar som ger fängelse för hbtq-personer.
Hur ställer sig KD till det?
Sedan var det frågan om dubbla stolar, att dela sitt engagemang mellan att vara kristdemokratisk politiker och utomparlamentarisk lobbyist för amerikanska Alliance defending freedom – en hatgrupp, enligt ansedda Southern poverty law center – som satsar hundratals miljoner kronor på politiska påverkanskampanjer i Europa.
Den ville inte Sarah Havneraas besvara. Hon är kommunpolitiker i Uppsala och generalsekreterare i Kristdemokraternas ungdomsförbund KDU. Men hon är samtidigt styrelseledamot i Människovärde, med starka band till just Alliance defending freedom.
Hur ställer sig KD till det?
Sedan var det Lars Adaktusson igen, på grund av att han bjudit in israeliska bosättaraktivister till riksdagen. Med sig dit tog de ett budskap om att palestinier ska ”jagas bort” från Västbanken.
Hur ställer sig KD till det?
Partier är inte alltid bekväma med att skärskådas journalistiskt. De kan slingra sig, försöka vinna tillbaka tolkningsföreträdare, lägga ut smulor som leder granskaren bort från det verkligt känsliga. Ja, det gäller samtliga partier och är en del av den ibland komplicerade dynamiken mellan politik och medier. Men nu uppvisar KD något annat, som mer påminner om det Sverigedemokraterna – och enstaka moderater – brukar syssla med.
En högerpopulistisk strategi.
Svara inte på frågorna, konfrontera istället avsändaren.
Angrip medier, underkänn medier, misskreditera medier.
KD:s policyansvarige Johan Ingerö spinner för fullt. Kritik riktas mot hans parti. Då försöker han vrida fokus mot Socialdemokraterna och Vänsterpartiet – samtidigt som han underblåser konspirationsteorin att public service tjänar rödgröna intressen.
Lars Adaktusson ställer visserligen upp på intervju, men skriver sedan på sin egen Facebook att när Dagens ETC avslöjar hans förehavanden ”säger det egentligen mer om dem som står för anklagelserna än om mig och mina värderingar”. Han har dessutom vid upprepade anklagat vår grävande reporter Eigil Söderin för att sprida lögner. När vi – och andra – ber honom konkretisera vad dessa lögner skulle bestå i, blir Adaktusson däremot tyst. Han har redan uppnått sitt syfte. Etablerat en sanning hos sina följare. Att medierna ljuger, att medierna vill skada honom.
Nej, det är inte bara en slogan som KD hämtat från Donald Trump.
Om nu någon betvivlar denna tendens borde senaste veckan vara argument nog, hur samtliga ledande KD-politiker kastat sig över Fredrick Federley, Europaparlamentariker och toppnamn för Centerpartiet. Han tycker i en debattartikel att KD verkar ha svårt att hålla avstånd till ”diktaturfasoner”. Han undrar vart Sara Skyttedals kompass pekar. Och han skriver:
”KD:s tidigare EU-parlamentariker Lars Adaktusson, nu riksdagsledamot, talar på hatkonferens tillsammans med homofober och förespråkare av abortförbud. Samtidigt har han gång på gång röstat emot grundläggande rättigheter för kvinnor i EU-parlamentet. Som enda svensk har Adaktusson gjort detta. Abort ska inte vara en rättighet för kvinnor. Det är fullkomligt hårresande.”
Federleys argument kan bemötas i sak.
Det gäller även våra granskningar.
Men efter att krishanteringen passerat Ingerö, Adaktusson och Skyttedal hamnar den till sist hos Ebba Busch Thor. Hon kan välja att positionera KD som ett parti där granskningar och anklagelser från politiska meningsmotståndare bemöts utan bombastiska utspel, utan relativisering. Men hon gör tvärtom.
Det är inte enstaka ledamöter.
Det är partikultur.
Busch Thor anser på Facebook att Adaktusson tvingas till dialog med ”företrädare vars åsikter han verkligen inte delar” eftersom han ”arbetat outtröttligt för att lyfta frågan om förföljelsen av kristna världen över (världens mest förföljda religion)”. Det var därför han reste 1 000 mil till Colombia. Det är därför han i Irak och Syrien ”blickat upp mot de byggnader varifrån IS har kastat ned homosexuella, kristna och ’feltroende’ muslimer till ond bråd död”.
Det är en effektiv bild.
Adaktusson reser världen runt att stoppa ett pågående folkmord.
Futtigt av Federley!
Men vad var det nu det här handlade om egentligen?
Busch Thor bemöter alls inte kritikens kärna.
Högerpopulism jobbar så.
