Kristdemokraterna väljer att gå till radikal offensiv i sina trygga-hörnet-frågor. De blottar både ett öppet kvinnohat och en tydlig vilja att närma sig Sverigedemokraterna också partitaktiskt.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

På den nyligen avslutade stämman ersattes Emma Henriksson som vice ordförande av Lars Adaktusson. Att en man ersätter en kvinna behöver inte alltid vara fel. Men i det här fallet ersätts alltså en av de mer moderata kristdemokraterna från Göran Hägglunds tid med en av de mer rabiata nyfrälsta.

Lars Adaktusson har i politiken gjort sig känd för att rösta emot jämställdhetsinitiativ, vilja inför samvetsfrihet/arbetsvägran för vårdpersonal och att i sin kandidatur aggressivt hävda ”familjen som grundbult”. En kvinnosyn som ligger långt ut i mörkret på den moralistiska högerns skala.

En av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna är rätten till sin egen kropp. En kamp som långt ifrån är vunnen, inte heller i Sverige.

Vid Kristdemokraternas riksting var frågan åter uppe för behandling. Dels genom en motion som krävde att gränsen för abort skulle sänkas ända ner till vecka tolv. Då är det inte ovanligt att du ännu inte förstått att du är gravid om det är en oplanerad graviditet. Men frågan var också uppe i mer spektakulära uttalanden från partiets högsta ledning. Ebba Busch Thor kräver en översyn av abortlagen med argumentet: ”Det behövs säkerhetsmarginaler så att inte aborter kan ske så sent att fostret skulle kunna överleva utanför livmodern.”

Lagen är glasklar. ”Socialstyrelsen får inte ge tillstånd till abort om fostret vid tillfället antas vara livsdugligt utanför livmodern.” Enda skälet för KD-ledaren att kräva något som redan är tydligt i lagen är att hon vill ändra lagen.

Hon vet att stödet för fri abort i Sverige fortfarande är massivt. Därför ägnar hon sig åt fake news som att det skulle finnas risk för att livsdugliga barn aborterades. Genom att sprida den falska bilden tänker hon sig kunna bygga upp ett stöd för en skärpt lagstiftning i syfte att minska kvinnors rätt till sina egna kroppar.

Det är inte bara kvinnofientligt i sak utan också metodiskt kampanjande i djupt grumliga vatten. Ett tydligt tecken på den desperation som kräver att Kristdemokraterna radikaliserar sitt trygga hörn genom offensivt spel.

Minst lika skrämmande som innehållet i politiken är hur öppet ledningen visar hur de avser samarbeta för att nå framgång.

Under en partiledardebatt i ”Agenda” för några veckor sedan duellerade Ebba Busch Thor med Jimmie Åkesson om sjukvården. Mycket lite kom att handla om just den viktiga frågan. Istället ägnade sig de två partiledarna på yttersta högerkanten åt att svansa runt varandra. Jimmie Åkesson ställde krav på att alliansen skulle ta sverigedemokraterna på allvar.

Ebba Busch Thor var skrämmande tydlig när hon såg honom rakt i ögonen, log och berättade för honom att det inte var henne han behövde övertyga.

Det brände till i debatten när Ebba Busch Thor krävde att Jimmie Åkesson skulle hålla bättre ordning på sin riksdagsgrupp. För den som följde debatten var det tydligt att Kristdemokraterna inte har något problem med Sverigedemokraternas historia, ideologi eller politik. Det enda lilla hindret för samarbete var att riksdagsgruppen inte hålls tillräckligt disciplinerad av Jimmie Åkesson.

Igår förstärkte hon det ytterligare med att berätta att hon är beredd att offra ett gemensamt alliansbesked om regeringsfrågan för att hålla sig nära Sverigedemokraterna.

Lika mycket som jag skräms över de värderingar Kristdemokraterna blottar när de desperat försöker rädda sig kvar i riksdagen, lika mycket kan jag uppskatta den befriande öppna ärligheten.

Det går inte att säga annat än att Kristdemokraterna gör sitt bästa för att driva en radikal offensiv, dessvärre en som hotar grundläggande demokratiska värden och mänskliga rättigheter.