Läs också: Ledarbloggen: Den tuffa tillsynen
Vilket år det har varit för er! Vilket år det har varit för flyktingarna som trodde de var på väg mot ett öppet Sverige. Jag vet att det finns många inom socialdemokratin som inte mår bra av den senaste tidens flyktingpolitik. Så denna ledare vänder sig till er. Jag tänker på er och jag tror på att ni kan rädda socialdemokratin 2016. Låt det bli ert kollektiva nyårslöfte.
Ni har massor av argument på er sida, ni måste bara få ert parti att sluta vara rädd för sig självt. Det går dåligt för Socialdemokraterna i Norden, i Spanien, i Grekland, eftersom de är rädda för att vara socialdemokrater och tror lösningen består i att förvandlas till ett lite mildare högerparti. Men ingen är bättre på att vara höger än högern själv. Ingen är bättre sverigedemokrat än Sverigedemokraterna. Vilket också de senaste opinionssiffrorna i Sverige visade: det fungerar inte att göra högersvängar och rasistsvängar, för era medlemmar och väljare förväntar sig annat.
Titta i stället på de länder där det går bra, där det tänts nya socialdemokratiska hopp. Där hittas tips till svensk socialdemokrati: gå åt vänster, kritisera kapitalismen, våga tro på era idéer, ha självförtroende. Så har Jeremy Corbyn väckt hopp i engelska Labour. Och på andra sidan Atlanten finns Bernie Sanders, som i mångt och mycket är socialdemokrat och som engagerar nya generationer.
Men i stället för att omfamna angriper många högersocialdemokrater denna utveckling. Se till exempel S-skribenten Katrine Marçal som i artikel efter artikel raljerar och kallar ovanstående politiker “argsinta äldre vita män” som inte står för något utan bara är emot. Hon lägger dem till och med i samma skål som Donald Trump. Hon har spått in i framtiden och är hundra på att Corbyn kommer att förlora om fem år. Jag tror hon har fel. Folk vill ha radikal politik och längtar inte efter någon imperialist, som Tony Blair, som invaderar länder på lögner och förstör för arbetarklassen. Det är bara att kolla runt i Europa där vänsterpartier som Syriza, Podemos, vänsterblocket i Portugal, Enhedslisten går framåt samtidigt som Socialdemokraterna i land efter land kollapsar.
Inte heller verkar ert parti inse vilken tillgång det är att ha stjärnekonomen Tomas Pickety och även nobelpristagaren Paul Krugman på sin sida. Har du någonsin hört Löfven prata om dessa? Han borde vara stolt, självsäker, tiden står på hans sida. Båda dessa förespråkar keynesiansk politik, att staten investerar sig ur kriser och omfördelar rikedom, precis vad socialdemokratisk politik gått ut på i många år. Hur partiledningen missar denna chans är oförståeligt.
Få engagerar sig i politik för att de är statsvetarnördar eller drömmer om karriär på departement. De finns, men de skapar ingen stark väljarbas. Som ni såg under hösten: folk vill känna något, de vill öppna sina hem, hjälpa till på flyktingmottagningar, för de känner i magen att det är rätt. I det läget kom regeringen och uppmuntrade alla att stänga sina hjärtan och tänka “rationellt” och “realistiskt” och börja prata om kostnader, när väljarna ville prata om människors värde. I det läget hade S till och med kunnat höja skatterna. Hur mycket har folk inte skänkt redan, tänk om detta hade omvandlats till en frivillig skattebas?
En människa kan likaväl bli en sverigedemokrat som en volontär. Denne kan ställa sig på Lesbos stränder och antingen dela ut flygblad till flyktingar om att inte komma hit, eller hjälpa en människa av båten och säga välkommen. Människan är formbar och politik handlar om vilket slags beteende man vill uppmuntra. Och den här hösten visade faktiskt väljarna i handling att de ville ha en human flyktingpolitik. Men då ändrade ni politiken åt andra hållet och nu ser ni resultatet; fler människor vill begränsa invandringen enligt senaste opinionsundersökningen.
En gång pratade S om ett folkhem där alla fick plats. Trots den klasskompromiss och de utestängande mekanismer det innehöll var det ändå en vacker idé. Nu ser vi flyktinghem som står i brand. Hur fel det har gått!
Kära vettiga socialdemokrater. Ni måste sluta vara så tålmodiga, för medan ni är det riskerar människor att dö på vägen till Sverige. Med sådant har man inte tålamod. Mot sådant startar man ett upprop genom att exempelvis mejla sina 100 andra vettiga bekanta: Antingen förändrar ni politiken eller så lämnar vi.
