Ledare: Kära socialdemokrati

Det är lika bra att erkänna det från början: Jag har aldrig röstat på dig. Jo, en gång, i ett Europaparlamentsval tror jag. Jag minns inte så noga. Jag är lite ombytlig av mig. Ombytlig och otacksam. För du har ju gjort så mycket för mig. Rösträtt, barnbidrag, barnomsorg, miljonprogram. Bra grejer alltihop. Så, från djupet av mitt hjärta: Tack!
Det gjorde du bra.

Men – för det finns alltid ett men när det handlar om dig – ibland kan jag känna att du tacklat av lite. Att du gått från att vara en modig visionär – utopist, rentav! – till att bli en trött pensionär. Att du liksom inte vill något längre. Förkorta arbetstiden, förlänga semestern – allt det där var ju dina slagord? Ropen skallade: Jobb, bostad och utbildning åt alla!
Sen tog det liksom stopp. Jag skulle önska att du i den här valrörelsen vågade drämma i med något som fick mig att sätta morgonkaffet i halsen. Något som fick dina väljare att jubla ”Äntligen!” och andra att yla ”Men HUR har ni tänkt att finansiera det?”. Något som gjorde våra liv bättre. Ska vi börja med sex timmars arbetsdag?
Yes you can!

Sedan är det en annan grej vi måste prata om. Det handlar om tillit. För det är inte bara jag som är lite ombytlig av mig. Det är du också. Och varje gång du byter fot, säger en sak och gör en annan, blir dina väljare lika arga och besvikna som de skulle bli på en otrogen partner. Somliga av oss är gamla nog att minnas linje 2-sveket i kärnkraftsomröstningen 1980. Och ja, det gör fortfarande ont. Vi måste kunna lita på dig, socialdemokrati. Om du till exempel säger att du är emot utförsäljningar av vår gemensamma egendom, går det inte an att du i smyg går med på en utförsäljning av Tändsticksområdet här i Jönköping, till exempel. Det går inte ihop i folks huvuden.

Vi förstår att det finns en massa praktiska hänsyn att ta. Men nu är vi en hoper människor/medborgare/potentiella väljare här, som är beredda att kavla upp ärmarna och börja jobba för en bättre värld. För en värld som klarar klimatmålen och avvärjer en miljökatastrof. För ett samhälle där ingen diskrimineras och där alla behövs. För en ekonomi där inte företagen roffar åt sig och där de ekonomiska riskerna inte puttas längst ner i näringskedjan, till dem allra mest utsatta.

Och vi vill gärna ha dig med på den resan, kära socialdemokrati. En del ser nog gärna att du tar täten. I både ord och handling. Då krävs det att du är lite modig. Kanske att du rentav gör slut med en del av dina gamla kompisar i finans- och fastighetsbranschen. Och att du vågar skaffa nya, även sådana som inte varit med i Unga Örnar sedan barnsben. Att du visar att din solidaritet inte tar slut vid gränsen, utan omfattar arbetare i ALLA länder.
Det är ett tufft jobb – men det är bara du som kan göra det. Lycka till!