BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Detta gör jag för att när kapitalismen och patriarkaten går hand i hand med koloniala strukturer och rasistiska föreställningar om människans värde, tvingas papperslösa och asylsökande in i slavliknande arbetsförhållanden på en marknad som vet hur man utnyttjar de rättslösa.

Där kapitalismen och patriarkaten går hand i hand nedprioriteras och nedvärderas även samhällets reproduktiva arbete. I dessa vårdande och närande sektorer samlas kvinnorna och där finner vi sedan de lägsta lönerna. Här handlar det således inte bara om att lönen sätts efter olika könsidentiteter inom en yrkesgrupp, utan det skiljer sig även ordentligt mellan olika yrkesgrupper. Yrken där kvinnor är i majoritet bland de anställda tappar i status, löneutvecklingen stagnerar eller stannar upp helt. 

Och alltid är det reproduktivt arbete som värderas minst av samhället. Vården om våra sjuka och äldre, omsorgen om våra barn och unga. Så utöver att kvinnor förväntas ta det outtalade och oavlönade ansvaret för det reproduktiva arbetet i hemmet, så ska kvinnor även stå för det reproduktiva arbetet på arbetsmarknaden. När sedan globala konflikter (där det västproducerade krigsmaskineriet slår ur hela samhällen) tillsammans med ett globalt kapitalistiskt system tvingar fram en ordning där migrationen ökar, har bättre bemedlade stater i världen använt det till att outsourca reproduktivt arbete från vita kvinnor till icke-vita kvinnor. Så förskjuts botten ytterligare. Därför menar jag att den feministiska klasskampen måste vara antirasistisk och erkänna hur koloniseringen av icke-vita kroppar aldrig har tagit slut utan fortsätter här, på arbetsmarknaden. 

Men även i hemmen; kvinnor som migrerar till Sverige genom giftermål med svenska män och som utsätts för våld, sexuella övergrepp och misshandel i sin relation står ofta utan en trygg tillgång till rättsligt skydd då de riskerar att bli av med uppehållstillstånd vid skilsmässa. I andra fall kan de ha kommit till Sverige till följd av trafficking, är papperslösa och riskerar då utvisning om de anmäler brott. Det rättsliga skyddet för dessa individer är skamligt otillräckligt. 

Det är med en skrämmande tydlighet hur just detta förtryck (som rör sig emellan etnicitet och kön) tar sig fortsatt uttryck när SAS nekar slöjbärande kvinnor arbete och hänvisar till EU-domstolens beslut om att privata företag nu får diskriminera arbetssökande och anställda kvinnor helt lagligt. Rasismen, de patriarkala och kapitalistiska strukturerna går inte längre bara hand i hand, utan de har fullkomligt saggat samman i denna samhällsordning där kvinnor först inte tillåts lönearbeta utan slöja i ena delen av världen och sedan inte tillåts lönearbeta med den i den andra delen av världen. Det ska uppenbarligen inte finnas någonstans på planeten där kvinnor tillåts råda ens över vad de har på sig. 

EU-domstolens beslut speglar den historiskt obrutna linje där samhället tar sig rätten att diktera kvinnors och i synnerhet icke-vita kvinnors livsvillkor. 

EU-domstolens beslut om rätten att neka kvinnliga arbetssökande och anställda som bär slöja arbete har givetvis uppmärksammats detta första maj 2017 och i flera större städer riket över hölls demonstrationer för muslimska kvinnors rätt till arbete. Jag hoppas deras röster växer och tar ett allt större utrymme i den debatt som har stått sedan tidernas begynnelse, om kvinnors rätt till sina egna kroppar och sitt eget fria uttryck.