Detsamma gäller den högst väntade toppen på förskolan varje vår. Efter sommaren lämnar stora mängder barn förskoleverksamheten för att gå över till skolan, vilket frigör platser under hösten. När våren kommer är de platserna fulla.

De senaste veckorna har det rapporterats om konsekvenserna av bristen på förskoleplatser, i synnerhet på akutförskolan Klangen, efter att Sydsvenskan skrev om de missförhållanden som råder där. Akutförskolorna är Malmö stads nödlösning – icke ändamålsenliga lokaler i Malmös ytterområden där man placerar barn från hela staden. Underbemanning, bristande ventilation och lokaler som gör det omöjligt att erbjuda utevistelse är några av de varningsflaggor som personal och föräldrar har hissat.

På Malmö stads hemsida kan man läsa om åtgärderna. Personalstyrkan ska förstärkas – med personal från andra förskolor. Situationen ska “följas noga”. Och så den verkliga orsaken till att problemen tillåts existera: “Förskolan läggs som planerat ner i augusti och barnen kommer att placeras i andra ordinarie förskolor.”

Detta är inget nytt problem – det är samma sak varje år. För två år sedan skrev denna ledarsida:

Det är dags att inse att en skattehöjning måste till för att förskolan ska kunna byggas ut till en nivå som utan problem klarar topparna. Det skulle innebära en förskola som i stället för att vara underdimensionerad på våren är överdimensionerad på hösten. En politik som inte räds att någon gång erbjuda högre kvalitet än utlovat, i stället för att alltid falla in i det minsta möjligas logik.

I dag har vi en ny regering och staten har skjutit till pengar för att minska gruppstorlekar i landets förskolor. Men i Malmö används den satsningen i stället till att fylla hål i den ordinarie verksamheten. Regeringens pengar kan nämligen betalas ut “för att en annars planerad utökning av barngruppens storlek undviks.”

I årets budget gjorde den styrande S och MP-minoriteten i Malmö en medvetet optimistisk kalkyl över pris-, lön- och befolkningsutveckling. Den resulterade i minst 100 miljoner i generella nedskärningar.

Sedan öppnar man akutförskolor för att undvika att barngrupperna växer på de ordinarie förskolorna och kan därigenom ansöka om pengar från staten. I stället för att höja kvaliteten med mindre barngrupper öppnas förskolor som inte ens håller normal standard och uppfyller normala kvalitetskrav. En nedskärning förkläds som en satsning.

Men ute i förskolorna märks tydligt att detta inte är någon satsning. Där blir den kortsiktiga, borgerliga logik som ligger bakom nedskärningarna högst kännbar. Personal gråter och mammor stannar hemma extra länge för att skydda sina barn från den otrygga miljön. Det är en skam att stadens styrande minoritet låter detta kaos återuppstå i nya former år efter år.