Harvey har skapat förödelse i USA. 30 procent av Houston hamnade under vatten och över 50 personer miste livet i orkanen som fått extra kraft från den onormala värmen i området. Samtidigt fortsätter Donald Trump att utnämna klimatförnekare till essentiella positioner. Senast förra veckan nominerade han Jim Bridenstine, en kritiker till Nasas klimatforskning, till chef för rymdmyndigheten.

USA är världens största importör av olja samtidigt som landet varit svårt drabbat av både extrem torka och stormar. Många har hoppats och trott att världen kommer att börja agera mot klimatförändringarna när även västvärlden börjar känna av effekterna, men i USA:s fall har det inte slagit in. Istället är det där som klimatförnekarnas tro grävt sig djupast, vilket kan förklaras av de ekonomiska intressen som finns i landet. Stark lobbying och skicklig opinionsbildning från bland annat BP, Exxon och Koch-bröderna har lyckats förvilla folk tillräckligt mycket för att till och med blunda för det som händer på den egna bakgården.

Oljeindustrin producerar nästan 100 miljoner fat olja per dag, och 2014 stod oljan för 58 procent av Sveriges utsläpp. Det är en enorm apparat som styr stora delar av världsekonomin och politiken, och länderna som förser oss med oljan är ofta kritiserade.

Världens fem största oljeproducenter är Ryssland, Saudiarabien, USA, Kina och Iran. Saudiarabien har länge varit en het politisk potatis i Sverige på grund av den svenska vapenförsäljningen till diktaturen. Det har däremot varit mindre diskussion kring det som finansierar de saudiska vapnen – oljan.

I princip hela den saudiska diktaturen byggs på det svarta guldet, som finansierar gratis utbildning, sjukvård och befrielse från inkomstskatt för det förtryckta folket. Så länge diktaturen förser sina invånare med välfärd utan krav spås regionen vara lugn, men om Saudiarabien skulle behöva beskatta sina 32 miljoner invånare menar experter att risken för uppror och konflikter blir markant högre. Det skapar oro för hur oljeberoende länder kommer utvecklas i en värld som måste ställa om.

Saudiarabien har varit ansvariga för att hålla nere oljepriset de senaste åren, trots att landets ekonomi gått back på det. Varför? Till viss del för att blåsa ut Barack Obamas satsning på skiffergas och självförsörjning, vilket delvis lyckades. Men effekterna har däremot slagit hårdast mot de mindre oljeländerna, som Venezuela. Landet har beskrivits som ett affischbarn för vad som kan hända med de oljeberoende länderna, där oljan har stått för 96 procent av landets export och 40 procent av dess intäkter. Prisfallet har lett till Venezuelas nuvarande instabilitet, där inflationen landat på 460 procent de senaste tolv månaderna. Hunger och konflikter är ett hårt resultat av en stagnerande, oljeberoende ekonomi vilket är något världen behöver vara redo för när oljan ska fasas ut.

För utfasning av oljan är nödvändig, det har även Saudiarabien förstått. Landet har som ambition att vara helt oberoende av olja till 2030, vilket gör att de anser att rea-priser idag spelar mindre roll då oljan borde vara ointressant inom kort tid. Om de har rätt, och världen agerar för att minska klimatförändringarna, är ett internationellt skyddssystem för vad som händer i länderna som halkar efter nödvändigt.

Det går långsamt med flyktingpolitiken, men i Sverige har åtminstone regeringen ökat budgeten för att minska utsläpp i andra länder och avsatt 70 miljoner kronor för internationellt klimatsamarbete och genomförandet av Parisavtalet. Det är långt ifrån allt vi kan göra, men det är ett steg i rätt riktning.

Länderna och organisationerna som idag försörjer sig på olja är sällan några vi i Sverige vill stötta ur människorättslig synpunkt. Vi behöver arbeta för att städa vår egen bakgård och bli ett fossilfritt välfärdsland samtidigt som vi jobbar för goda internationella system för hantering av flyktingar, bistånd och konflikter. För trots oron för ekonomi och konflikter är klimathotet värre – och vi har inget val än att arbeta för en så snabb utfasning av det fossila som möjligt.