Idag byggs annan elproduktion. Det är uppenbart att elproduktion med sol och vind på de flesta platser i världen ger den lägsta elkostnaden. Den totala kostnaden för el från dessa nya anläggningar kan till och med tävla med kostnaden för att hålla igång produktionen i gamla, avskrivna kolkraftverk och kärnkraftverk. Många gamla kraftverk har stängts. Den fortsatta driften av andra är ekonomiskt hotad. Därför har de teknikkonservativa tagit till argumentet att el från sol och vind på något sätt är sämre och att dessa moderna elverk ”hotar stabiliteten”.
Det är fel. Sedan slutet på 1900-talet byggs elektronik in i elnäten. Sol- och vindelverken är anslutna till elnätet via omriktare som gör växelström av likström och stora motorer är ofta försedda med omriktare för att styra varvtalet. Denna modernisering drivs av att det blir både bättre och billigare.
Att man kan klara sig utan ”rotationsenergi” visar Gotland som försörjs av en likströmskabel som tillsammans med vindkraft håller igång öns växelströmsnät. Det finns också system som använder solceller och batterier för att ge ett hus eller kvarter stabil växelström.
Energilager i form av batterier anslutna till nätet kan inte bara stabilisera spänningen utan också hålla frekvenser i nätet stabila även när ett kraftverk behöver snabbstoppas, genom att omedelbart börja leverera energi till nätet.
Batterier som stabiliserar regionala elnät har installerats i delar av världen där el från sol och vind vuxit, men som saknar Sveriges vattenkraft. Australien och Irland är exempel på detta. Där håller elsystemen successivt på att tas över av sol- och vindelverk som konkurrerar ut gamla fossileldade kraftverk. I båda fallen har man sökt billiga sätt att stabilisera näten, och valt batterier och kraftelektronik. I delstaten South Australia har man redan perioder då 100 procent av delstatens el kommer från solceller, man har 70 procent förnybar el i medeltal och förutser 80 procent 2024. 2030 räknar man med att ha fasat ut all fossil el och ersatt den med sol- och vindel. Batterier ska då ha rollen att upprätthålla stabilitet i elnätet. Man har ju testat det och vet att det fungerar.
Batterierna kan dessutom, till skillnad mot den ”rotationsenergi” man tidigare använde sig av, leverera extra el när efterfrågan är som högst och flytta elförbrukningen inom dygnet och därmed kompensera för den varierande elproduktionen. Så batterierna är lönsamma, och systemet totalt blir både billigare och bättre.
Men går dessa erfarenheter att överföra till Sverige och vilka energimängder handlar det om? Den samlade rotationsenergin i det nordiska systemet motsvarar 40–80 MWh eller den batterikapacitet som finns i 500–1 000 elbilar. Så många elbilar såldes i Sverige på en dag i december 2022.
För att klara effektuttag och få lång livslängd på batterierna så skulle man nog vilja ha batterisystem med ungefär 500 MWh, vilket i sin tur motsvarar en veckas bilförsäljning i december, eller cirka tre dagars produktion vid Northvolts batterifabrik i Skellefteå då den är i full produktion.
Förra året anslöts batterilager i Europa med en kapacitet på 7 000 MWh, alltså 14 gånger mer än rotationsenergin i vårt system, och försäljningen växer snabbt. Tekniken fungerar och kan ersätta tidigare århundradens svängmassa eller rotationsenergi med modern teknik. Det år inte bara möjligt utan också lönsamt.
De reaktionära tjatar på Youtube och tankesmedjorna bankar i oss budskap som att:
”Ett kraftsystem måste innehålla stora tunga generatorer för att fungera. De tunga generatorerna innehåller enorma mängder energi som är en förutsättning för att systemet ska fungera.”
Men det är fel.
Den ”enorma mängden energi” är alltså som batterierna i elbilarna som såldes under en enda dag i december.
Kärnkraftsbolagen uttrycker sig numera smartare än citatet ovan. Uniper talar om att ”rotationsenergin är nyckeln till en stabil elförsörjning”. Det låter bra. Men ”nyckeln” betyder inget. Det är lika smart som ”planerbar”, som ju inte betyder att planerna uppfylls.
Kampanjen om de stora generatorernas rotationsenergi fungerade för att få energipolitisk makt. Men om vanföreställningen används när makten ska utövas blir det problem.
Att bygga ny elproduktion som kostar tre–tio gånger så mycket som vindkraft med dessa dåliga argument är inte bara slöseri med resurser. Det kan för lång tid slå ut den svenska industri som behöver ha billig el för att behålla sin internationella konkurrenskraft. Då drabbas många anställda och de flesta svenskars ekonomi.
