Vad sägs om att Dagens Industri – igen! – förlorar en politisk redaktör till regeringen. Ellen Gustafsson skrev sin sista text i början på denna vecka, på måndag knackar hon på hos Ulf Kristersson (M) som sakkunnig. Hon gör en PM Nilsson. Eller en Anna Dahlberg. Borgerlig opinionsjournalistik som drivhus för Rosenbad. Alla ska ha kritisk blick på regeringen. Alla vill till regeringen. Se mig, ta just mig!
Och vad sägs om att Svenska Dagbladets ledarsida fullföljt sin långa vandring mot total radikalisering genom att peka ut Bilan Osman (ledarkolumnist på Dagens ETC) som något slags demokratiföraktande Hamas-kramare. Riktigt ynkligt, dessutom livsfarligt för den som drabbas. Hets, hets, hets. Från samma redaktion som tidigare pekat ut Greta Thunberg som en antisemitisk ”tjej-Hitler”.
När man gnuggar sina ögon och tänker att det här är för galet, nu kan det ändå inte bli värre, så finns alltid Hanne Kjöller. En trygg konstant vad gäller tvärsäkert auktoritära, snusförnuftigt pekpinniga övertramp.
Ingen kan konkurrera.
Nu kan vi konstatera att hon för evigt mutat in denna särställning.
Sveriges kallaste hjärta.
Kjöller tar sig i sin senasteDagens Nyheter-publicering via ett intro där hon råkat lyssna på en podd och gjort research på Wikipedia snabbt vidare till sin åsikt: Den som instinktivt förfasas över det som sker i Gaza har en ofärdig hjärna, en grund förståelse, en affekterad reflex.
”Vilken är lösningen i Gaza?” undrar Kjöller, även om hon så klart aldrig undrar, hon har aldrig i sitt liv ställt en fråga som inte är retorisk, men hon fortsätter:
”Ska Israel bara vända andra kinden till och serva Hamas med el, mat och vatten så att det inte blir så besvärligt för dem att hålla hundratalet israeler fångna?”
Kanske tänker Kjöller faktiskt att alla i Gaza på något sätt är Hamas.
Kanske tänker hon att vissa – majoriteten – måste acceptera att dö för att att andra är Hamas.
Men om jag läser henne rätt är hela texten ett argument för att simpel – simpel som i vänster, som i samtliga till vänster om Kjöller – ”godhetssignalering” skymmer det större, klokare, mognare perspektivet. Hon vill att du ska få en smygande misstanke att du vevar mot väderkvarnar.
Det är fantastiskt att hon inte ens anar svaret på sina egna frågor.
”För hur lätt är det inte att vara emot att barnfamiljer vräks, att barn dör i Gaza eller att barn drunknar i Medelhavet? Vem argumenterar man emot? Finns det någon etablerad politisk rörelse – bortom extremisternas träskmarker – som tycker att det är önskvärt att barn vräks, dödas i krig eller drunknar?”
Det är fantastiskt att hon inte ens anar svaret på sina egna frågor.
Kjöller, vi argumenterar ju mot dig!
Som när du skriver:
”Det är den ogenerade populismen som får mig att sucka. Hur självförhärligande posörer använder otroligt komplexa frågor för att positionera sig själva inom sin grupp. När denna grupp börjar prata om vad – och hur – man bör göra i stället finns inte längre behov av begrepp som godhetsmarkör och godhetssignalering. Då finns något att diskutera på riktigt.”
Då läser vi och ser inte oss själva. Vi ser bara dig, hur instängd du är i att angripa snarare än att formulera egna lösningar. Vi läser och ser emotionellt avstängd, intellektuellt ohederlig signalering.
Vad säger du själv, ska Israel fortsätta strypa förnödenheter till miljoner civila palestinier? Har du sett att småbarn svälter ihjäl nu? Finns det någon bortre gräns för dig, mätt i mänskligt lidande, då Israels respons på 7 oktober inte längre är rimlig? När tinar ditt kalla hjärta?
För att citera Kjöller, från en tidigare artikel, där hon hånade uppropet om att utestänga Israel från Eurovision:
”Cirkeln är sluten. Idiotin manifesterad.”
