BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Det finns fyra huvudkandidater:

• François Fillon, representerar de borgerliga Republikanerna. Han vann primärvalet över bland andra den förre presidenten Nicolas Sarkozy och verkade få en enkel resa till Triumfbågen. Men så avslöjades att hans hustru Penelope hade avlönats med allmänna medel som assistent till maken, dock utan att ha utfört något arbete. Även barnen fick välavlönade konsulttjänster. Efter avslöjandet, som nu utreds av fransk åklagare, har Fillons opinionssiffror pekat åt samma håll som KD:s. Nedåt. Gardera ordentligt!
• Benoît Hamon. Socialistpartiets kandidat, tidigare bland annat bostadsminister. Står klart till vänster i partiet. Han åkte ur regeringen eftersom han ansågs vara för radikal, liksom ekonomiminister Arnaud Montebourg och kulturminister Aurélie Filippetti. De amerikanska demokraterna gav ett starkt stöd till Bernie Sanders. Medlemmarna i Labourpartiet i Storbritannien stöder vänsterradikala partiledaren Jeremy Corbyn, trots stönande från Tony Blair och andra i högerflygeln. Även i Frankrike väljer medlemmarna en företrädare som ligger långt till vänster. Konsultsossar är inte populära bland medlemmarna.
• Extremhögerns kandidat är Marine Le Pen. Hon pläderar för att stoppa invandringen och utvisa muslimer. Det finns en påfallande likhet mellan USA:s president och kvinnan som vill bli Frankrikes president. Ett politiskt dna-test visar att de härstammar från samma extremism. Även om Le Pen inte vill bygga en mur av tegel så står det klart att hon vill agera kraftfullt för att stoppa asylsökande.
• Den förra socialistiska finansministern Emmanuel Macron, som ligger nära de svenska Liberalerna och Tony Blair, har seglat upp som favorit. Enligt flera mätningar går han vidare från första valomgången och besegrar Le Pen i den andra. 

I valet år 2002 ställdes den sittande högerpresidenten Jacques Chirac mot Jean-Marie Le Pen, grundare av Front National. Det blev en brakseger för Chirac: 82,2  procent mot Le Pens 17,8. Förklaringen var att folk med Lenin på väggen, sossar gråare än den värsta novemberdimman, fackets pragmatiska funktionärer alla slöt upp bakom högerns kandidat. Visst, Chirac betraktades som en arbetarfientlig stropp, men nu gällde det att stoppa en nyfascist från att nå landets främsta politiska ämbete. Och det lyckades.

Om Macron ska vinna andra omgången krävs att den traditionella högern ger honom sitt stöd. Och det kan ske. En majoritet bland de borgerliga väljarna tycker nog att det är bättre med en före detta socialistisk finansminister än med en nyfascist.