Tycker du att jag tar för mycket plats, att jag pratar lite för högt, att jag tycker lite för mycket eller att jag "tror att jag är nåt"? Då beror det nog på dina fördomar om hur en kvinna bör vara. Sådana finns det tyvärr gott om. Kvinnor ska veta sin plats och vi hålls tillbaka med hjälp av alltifrån djupa suckar och himlande ögon till lägre löner och otillgängliga positioner.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Det hela känns rätt så tröttsamt och det är både orimligt och absurt att vi fortfarande är så ojämställda i Sverige år 2017.
Jag har svårt att passivt rätta mig i ledet och att passa in när det gäller just det här. Inte minst för att jag känner att jag måste visa alla de som tror att man inte får att det faktiskt går, att få vara som man är och den man vill. Som individ kan jag spela roll och göra skillnad i det lilla men det krävs också kollektiva initiativ om man vill komma åt strukturerna som ligger bakom.
Att Sverige trots allt är ett av världens mest jämställda länder i dag har inte gjort sig själv. Vi har många kloka, starka kvinnor att tacka för det. Kvinnor som visste att de behövde organisera sig för att nå sina mål och som vågade stå upp mot patriarkatet och de konservativa som motverkade dem. De har betytt allt för oss genom sin kamp. Men om det vet de flesta mycket lite. Kvinnornas historia är som ett stort svart hål och varje initiativ att kompensera för bristfälligheten i våra historieböcker nu är mycket viktigt.
Det finns bra initiativ. Till exempel kvinnokartorna som har tagits fram för Sundsvall och flera svenska städer och SVT:s serie Fröken Frimans krig. För att inte tala om dokumentären om kvinnorna vars liv och gärningar serien bygger på. Kvinnorna på fröken Frimans tid, heter den. Serien har blivit omåttligt populär och fyller ett tomrum som många nog inte ens hade tänkt på fanns. Jag älskar den. Det känns fantastiskt befriande att få frossa i ett stycke kvinnohistoria för omväxlings skull, det är man inte bortskämd med.
Låt oss hoppas att det är början på ett trendbrott för historien har en viktig roll att spela. Den enar oss och ger oss en förståelse för det som har varit, insikt om vad vi har att kämpa för och en uppfattning om var det är vi ska.
För att bidra till jämställdheten kan vi vägra ställa upp på förminskandet av kvinnor och i stället göra helt tvärtom. Vi ska låta kvinnor veta hur viktiga de är och vad de betyder för oss. För de som tror på sig själva och sin förmåga och som vet sitt värde kommer att våga prata lite högre, synas lite mer och ta lite större plats och det är något som behövs.
Ökad jämställdhet kräver också politiska initiativ i frågor som att få pappor att stanna hemma mer med sina barn, lika lön för lika arbete, heltid som norm, kvotering i viktiga samhällspositioner, kvinnors rätt till fysisk integritet, och sådant, ni vet. Det finns en del att ta tag i.
I januari 2018 ska den nya jämställdhetsmyndigheten vara igång, det blir bra men visst känns det frustrerande att allt tar sådan tid. Yttepyttesteg i taget verkar vara vad vi kan räkna med men framåt är i alla fall inte bakåt, det får vi trösta oss med. Kampen fortsätter!
