Så blev det till slut ingen Joe Biden i det amerikanska valet i höst. Det fanns inget annat: när hela debatten handlar om din senaste felsägning, och när du själv sagt att det säkert ska gå bra att vara president så länge du inte måste jobba efter klockan åtta på kvällen, då är det liksom … kört. 

I stället ser det ut att bli nuvarande vicepresident Kamala Harris som blir Demokraternas kandidat. Hon har rivstartat sin kampanj, dragit in rekordmycket pengar och fått stöd av superstjärnor som Charli XCX och Beyoncé. Hon kändes efterlängtad, jag drogs själv med av energin som plötsligt uppenbarade sig när Joe Biden gav upp.

Den energin ska inte underskattas. Det som utmärker Donald Trump är just hans fanbase och den obehagliga frenesi de utsöndrar när deras frälsare kliver upp på scenen. MAGA-kepsarna som alltid är på, den högljudda övertygelsen om Trumps förträfflighet – hur många brott han än begår, vilka befängda uttalanden han än vräker ur sig. De har valt honom.

Kamala Harris är inte perfekt. Amerikansk politik är väsensskild från den svenska (även om Tidöregeringen inte direkt är diskret med sin fascination för och viljan att blidka USA). Jag är förstås inte överdrivet imponerad av Harris. 

Men det är ovärdigt och sorgligt att de första analyserna om Harris presidentpotential handlat om saker som hennes skratt, att hon ”låter full”, att hon inte har några biologiska barn, att hon har katter (sanningshalt oklar, men hon har kallats för ”cat lady”, som inte direkt är en komplimang.)

Fanns det verkligen inget mer relevant att kritisera? 

Vi kan till exempel ta Biden-administrationens ovillkorliga stöd till Israel. USA har skickat mängder med vapen israeliska militären. För några dagar sedan var Israels premiärminister Benjamin Netanyahu i USA:s kongress och höll tal till stående ovationer. Han behandlades som en hjälte, inte som den folkmordsgeneral han är.

Kamala Harris var dock inte på plats. Och mycket talar för att hon kommer vara betydligt tuffare mot Israel än vad Biden varit. 

Efter att de båda träffat Netanyahu i Washington i torsdags signalerade Harris förändringar i USA:s policy för Gaza. Hon sa bland annat att det som hänt i Gaza är förödande och att hon inte kommer att vara tyst, och efterlyste vapenvila. 

Det har dessutom skrivits minimalt, åtminstone i svensk media, om att Harris lär driva en mer ambitiös klimatpolitik än Biden, och givetvis mångfaldigt bättre än Trump. 

Som statsåklagare i Kalifornien stämde hon oljeföretaget BP och undersökte Exxon Mobils roll i att sprida klimatdesinformation (Dagens ETC har för övrigt visat att Exxon Mobil betalat bland andra Timbro för att desinformera i klimatfrågan). 

Harris har arbetat hårt för resolutionen New green deal och drivit förslag om enorma klimatinvesteringar och en koldioxidskatt, och så vidare.

Det finns mycket att önska av Demokraterna, typ att de mer progressiva profilerna får mer att säga till om. Flera av dem, som Alexandria Ocasio-Cortez och Bernie Sanders, uttalade sitt stöd till Biden innan han beslutade sig för att lämna racet. 

Det gav dem förstås förhandlingsutrymme. Biden presenterade planer på stärkt social trygghet, återställd aborträtt och ett slut på medicinska skulder.  

Nu vet vi intevad som händer. Men bedömningarna av Kamala Harris har baserats på hennes tid som vicepresident i skuggan av Joe Biden – inte som huvudperson, inte som den som till slut kan bli USA:s första kvinnliga president. 

Och det viktigaste nu är att Donald Trump inte kommer till makten. Det går knappt att föreställa sig de steg tillbaka landet kommer ta om han vinner, för att referera till Kamala Harris slagord ”We’re not going back”. 

För om Donald Trump tar makten gör han det med det 900 sidor långa dokumentet Project 2025. Andreas Gustavsson har tidigare berättat om innehållet i planen:

Marknaden ska befrias från klimatpolitiska regleringar, abortpiller ska bli olagliga, moderniteter som genus och kvotering ska rensas bort, muren mot Mexiko ska byggas, och så vidare. 

Historieprofessorn Timothy Snyder, en av världens främsta experter på demokrati och tyranni, skräder inte med orden: Om inte Trump förlorar är Amerika slut. 

Man kan sägavad man vill om Harris kampanj så här långt. Den kommer garanterat vara amerikanskt överdriven, stundtals pinsam när hon försöker prata kidsens språk och vara rolig på Tiktok.

Men det kanske går att stå ut med om det leder till en förlust för Donald Trump.