Vi som använder sociala medier bör vara försiktiga med hur vi där skriver om varandra. Häromveckan satte Vänsterpartiet i Hällefors upp en affisch på en anslagstavla i centrala Hällefors. Den handlade om att vi på prov vill införa sex timmars arbetsdag på en arbetsplats i kommunen. Texten löd: ”6 timmars arbetsdag för en gladare och effektivare arbetsplats.” Anslagstavlan var ganska välfylld så det bar sig inte bättre än att affischen råkade skymma lite av en tidigare affisch som meddelar att countrysångaren Doug Seegers ska spela på en lokal pub. Inte helt optimalt så klart i en liten ort där ordning och reda på anslagstavlan länge har varit en dygd. Och snart låg en ilsken kommentar ute på Facebook där arrangören, som tidigare har varit frontfigur för ett av högerpartierna i Hällefors, skrev: ”Blir så förbannad på respektlösa V som bokstavligen trampar på en som försöker skapa framtidstro & sysselsättning. Lär er läsa och ge fan i att sätta upp plakat över våra evenemang.” Egentligen inte så konstigt. Det händer många av oss att man ibland blir arg och kanske tar i lite mer än vad situationen kräver. Problemet är när hetsen och hejandet börjar leva sitt eget liv. Det började lite försiktigt med ”respektlöst. sådana är de.” och någon fyllde på med ”Bra sagt ...”. Efter ett tag kallar någon vänsterpartisterna för ”Förbannade idioter .....” och nästa tar i med ”Fy fan så respektlöst!” Angreppen på personerna avlöses sedan av en kommentar (som senare togs bort) som”Kommunister har genom historien varit sig själva nog och historien fortsätter. Stå på dig ...!”. Anslagstavlan i Hällefors har plötsligt blivit ett slagfält i det kalla kriget, som ju tog slut redan 1991. Till slut kommer ett förslag ”Ta reda på vem som satt upp lappen och porta personen för all framtid från era evenemang!”. Plötsligt framstår det som okej att stigmatisera enskilda personer som bör frysas ut i lokalsamhället. Allt detta för en vänsteraffisch som täcker en del av Doug Seegers cowboyhatt. Johan Stolpen, som satte upp affichen, skriver en ursäkt och försöker mota det höga tonläget. ”Letade verkligen efter en plats där jag inte skulle täcka över något aktuellt och det var den bästa platsen jag hittade.” Men det är för sent. Ingen pardon. Proportionerna har blivit helt orimliga. Nästa steg blir att andra ser kommentatorerna som hetsgalna. Och så rullar det vidare med de sociala mediernas uppjagade logik. Hetsen leder till konflikskapande för konflikskapandets skull. Risken är att flera efteråt tittar snett på varandra.
Det här säger mycket om vår tid. Känslan av att ha ”blivit trampad på” skapar en identitet. Identitetsskapandets baksida är alltid exkludering av ”de andra”. Så kan ett ”vi och dem” skapas i lokalsamhället. Man förstår hur lätt det är för andra anonyma nättroll att sprida rasism, hat och hot på nätet. Främlingsfientligheten frodas när man stigmatiserar och exkluderar. Det vi i stället behöver är inkludering och omfamning av varandra.
Vi är alla fantastiska människor som vill så mycket för det gemensammas bästa. Doug Seegers är en fin förebild liksom många av de schyssta människor som drogs med i Facebookangreppen. Att lyfta frågan om att införa sex timmars arbetsdag för att möta behovet av ökad livskvalitet är ett viktigt bidrag från Vänsterpartiet i Hällefors. En liten affisch på anslagstavlan blev en stor grej på sociala medier. Och för detta kan man tacka Doug Seegers cowboyhatt.
