Hälsa – vad är det egentligen? Är det att ha regelbundna sovvanor, äta nyttigt, röra på sig och låta blir tobak och alkohol? Eller är det avsaknad av sjukdom? Eller är det både och? Svaret är nog inte så enkelt. Kanske är det individuellt vad hälsa är. Kanske är hälsa för varje enskild individ en helt egen uppsättning mål och delmål. Och om vi då har svårt att definiera hälsa – hur svårt är det då inte att komma fram till vad ohälsa är? Om det ens är möjligt.
Psykisk ohälsa är ett begrepp som används allt oftare om psykisk sjukdom. Vad menar man egentligen då? Att den som lider av psykisk ohälsa lever onyttigt eller att han/hon faktiskt är sjuk? Det är lätt att tro att förskjutningen från psykisk sjukdom till psykisk ohälsa i media, patietorganisationer och i vården handlar om att i större grad lägga ansvaret på individen. Alla de saker jag nyss radade upp – som sömn, kost, motion och missbruk – är ju saker man kan styra över själv om man är stark och frisk. Men de kan vara betydligt svårare att reglera när man inte mår bra.
Vad har man på att vinna på att kalla sjukdom för ohälsa? Kanske känner vi oss mindre utsatta. Kanske kan man snabbare få folk hälsosamma igen – eller friska (om man nu kan bli frisk när man varit drabbad av ohälsa). Möjligtvis finns det ekonomiska intressen bakom att byta namn på tillstånd som hittills kallats sjukdom.
Att begrepp är viktigt råder det inget tvivel om. Ohälsa eller sjukdom – det är frågan. Ord påverkar oss oerhört mycket. Varför envisas vi till exempel med att kalla sjukhus för sjukhus och inte för läkehus? Det är trots allt läkning man sysslar med där. Och en del som jobbar där kallas till och med läkare. Frågan är vad man vill uppnå. Inom den somatiska vården är det kanske bekvämare att folk får kallas sjuka. Att man får vara drabbad och ha sorg och lida.
Varför då denna begreppsförskjutning inom just psykiatrin? Kan det finnas en förhoppning om att om man använder termen ohälsa istället för sjukdom så kommer människor sluta söka vård, sluta sjukskriva sig – ja rent av sluta vara sjuka. Kanske tror man att man kan trolla bort en utbredd problematik genom att använda sig av ett ”mjukare” språkbruk. Men så enkelt är det förstås inte. Det psykiska lidandet blir inte mindre av att kallas ohälsa. Snarare genererar man dåligt samvete genom en sån klassificering.
Nej, sluta klassa psykisk sjukdom för något som det inte är. Ge oss rätt att känna oss sjuka, få vård, stöd och hjälp på samma sätt som somatiskt sjuka patienter. Men viktigast av allt – ge oss möjlighet att tillfriskna. Från sjukdom kan man bli frisk. Man kan läka. Det är något väldigt viktigt. Från ohälsa är det svårt att bli bra. Det är en stämpel. En ohälsosamhetsstämpel som är svår att tvätta bort.
Monica Armini
monica.armini@gmail.com
Solrosupproret