Sossar sitter på altanen och myser över hur det snart blir fritt fram att lagra kärnavfall i berget och bryta mineraler i gruvor om det så kräver att miljöbalken plockas på sitt innehåll. Och jag anar att det illa dolda leendet växt vid tanken på att väljare som larvat över till Sverigedemokraterna nu kan återvinnas genom retorik som skulle fått regeringskollegan att smälla av

Och sedan sitter miljöpartister på altanen som vore det utsläppta från bunkern. En pratar hej vilt om fredspolitik, en annan om medborgarlön, en tredje om sänkt arbetstid. Sådant som de inte fått yttra högt så länge språkrör satt i Rosenbad och krävde största möjliga tystnad om sådant som retat firma Löfven och Hultqvist. 

Och bäst av allt säger miljöpartisterna, vi åkte på ett generalangrepp från talmannen. En oväntat fiende som plötsligt tornade upp ur intet. Finns det något bättre än sådana fiender när det gälleratt samla styrkor som tvivlat, kritiserat och till och med varit på avvägar.

Var och en förstår säkert dessutom hur mycket det skulle kosta för de gröna om dess språkrör i egenskap av miljöminister skrivit på beslutet om slutförvar av kärnavfall… Det beslutet är ofrånkomligt i en sosseledd regering. För att inte tala om de tunga bitar i miljöbalken som måste monteras ner för att öppna gruvor och låta Cementa riskera vattnet på Gotland. 

Kärnkraft och miljöbalk – två grundbultar för MP som kommer att sprängas i bitar. Miljöbalken tillkom genom Miljöpartiets initiativ. Motståndet mot kärnkraft var utlösande faktor för bildandet av partiet. 

När det blivit tomt på altanen ligger en förundran kvar som en märklig dimma full av frågor om vad som hände och varför det hände. Ett parti, som investerat så osannolikt mycket för att inta rollen som regeringsfähigt, backade ur Rosenbad. Ett parti vars företrädare lojalt förnedrat sig genom att försvara nya miljarder till militären, applådera globala maktförskjutningsavtal och nicka bifall till att effektskatten på kärnkraft togs bort trots att det var just MP som drev fram den-

Och så den hårdare flyktingpolitiken. 

Se där några exempel på lojalitet de gröna visat med firma Löfven och Hultqvist.

Offentligt har avhoppet mest motiverats av den försämrade klimatpolitik som regeringen tvingas föra när SD-M-KD fått sitt. Lite konstigt kan det tyckas, eftersom det på regeringens hemsida fortfarande hävdas att ”klimatlagen” tvingar alla kommande regeringar att ta klimatfrågan på allvar. Där påstås till och med att det är olagligt att prioritera bort klimatet. 

Det är naturligtvis lögn. Men när MP drev fram beslutet ville den gröna miljöministern ge sken av stordåd. Som inte var större än att man nu lämnar partiet eftersom klimatlagen inte garanterar någonting alls.

Så nu står vi där vi står. En enpartiregering. Med ett antal statsråd som har i uppdrag att inte bara driva opinion och hitta riksdagsmajoriteter utan att också öppna famnen för gamla beundrare som varit otrogna med Jimmie Åkesson. Det ska bli spännande att se hur många steg närmare sitt systerparti i Danmark de S-märkta strategerna anser att partiet måste ta. Hur många av de stenar som man avser vända på är belägna i gränslandet till de bruna träsken? 

Altanen är tom. Men visst var det märkligt att sett alla glada miner, befriade själar och kroppar fyllda med lust efter åren i äktenskapet. Det var som om altanens gäster innerst inne gladdes åt budgetstryket. Vem vet, kanske de skickar en blomsterbukett till Ulf Kristersson. Denne vann slaget men lär förlora kriget när sossarna nu kan vinka hem väljare som gjort besök hos Åkesson. 

Att vinken, något överraskande, kommit att pimpas med att ett statsråd förknippas – rättvist eller inte – med sydstatsflagga och Raubtier lär snarast vara en tillgång i den strategin. En sorts blinkning till de som vill normalisera det outhärdliga.