BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Låter det här som en lista på progressiva och feministiska politiska förslag? Det är det visserligen, men det är också en lista på lag-förslag från regeringen som under den senaste tiden har sågats av Lagrådet. Och det har fått borgerliga debattörer och politiker att gå ut och kräva att Sverige inrättar en författningsdomstol, för att skydda folket mot dåliga lagar.

Låt oss först slå fast vad Lagrådet egentligen är. Lagrådet är en svensk myndighet som består av erfarna jurister som ska granska och yttra sig över lagförslag från regeringen eller riksdagens utskott. När Lagrådet granskar lagförslagen ska det titta på hur förslaget är utformat rent tekniskt och hur det stämmer överens med rättssäkerheten, med grundlagarna och med Europarätten.  

Lagrådets yttranden är förslag. Det betyder att regeringen inte måste göra som Lagrådet säger. Och det kanske allra viktigaste att slå fast är att Lagrådets ledamöter inte är folkvalda utan utses av Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen. 

Lagrådet bildades redan 1909 och under rådets historia, ända fram till sent 70-tal, fanns det en tydlig konflikt mellan borgerligheten och vänstern om Lagrådets befogenheter. Borgerligheten ville ge rådet större möjligheter att stoppa lagförslag, för att ”värna den enskildes rätt och samhällets lugna utveckling”. Men vänstern, och framför allt socialdemokratin, som sett Lagrådet motsätta sig reformer som åttatimmarsdagen och semesterlagen ville snarare begränsa denna uppenbart konservativa inrättnings makt. Docent Karl-Göran Algotsson, som forskat om Lagrådets politiska betydelse, skriver att rådet under perioden närmast efter andra världskriget angrep flera fundament i den välfärdspolitik som Socialdemokraterna försökte genomföra. 

Är det vad vi ser nu igen? När regeringen, i samarbete med Vänsterpartiet, lägger progressiva förslag som Lagrådet sågar jäms med fotknölarna och borgerligheten tar tillfället i akt att återigen kräva en författningsdomstol. Till exempel skriver förre SVT-profilen och nuvarande riksdagskandidaten för Liberalerna, Morgan Olofsson, i en debattartikel i Expressen efter att Lagrådet kritiserat regeringens förslag om uppehållstillstånd för ensamkommande som studerar att nu är gränsen nådd och nu behöver vi en konstitutionsdomstol, som inte bara yttrar sig utan som helt och hållet kan stoppa lagförslag, för att ”försvara rättsäkerheten och demokratin”. 

Så förslag om vinstbegränsningar i välfärden, krav på samtycke i sexualbrottslagstiftningen och offentlighetsprincip även i friskolorna har alltså underkänts för att ”försvara rättsäkerheten och demokratin” enligt Morgan Olofsson. Det är demokratiskt valda i riskdag och regering har lagt fram förslagen men det är ett litet gäng icke folkvalda jurister som har underkänt dem. Det kan i sammanhanget vara värt att titta på vilka som sitter i Lagrådet och vilka som skulle komma att sitta i en konstitutionsdomstol. Det ska vara erfarna jurister. Det betyder att de som sitter där per automatik har hög utbildning och löner långt över genomsnittet i Sverige. Flera av dem är skrivna på adresser som Artellerigatan, Skeppargatan, Karlavägen och Själagårdsgatan, de allra finaste och dyraste adresserna i Stockholm. En av ledamöterna, apropå att Lagrådet även granskat och underkänt förslaget att förbjuda svenskars sexköp utomlands, är dessutom dömd för sexköp. 

Vad vill jag säga med det här? Jo, att ingen människa är opartisk. Vi är alla färgade av våra omständigheter. Även jurister och domare. Det är därför vi bör överlåta den yttersta makten till demokratiskt valda representanter för folket, som förhoppningsvis hämtas från samhällets alla skikt. 

Vi behöver inte ett förstärkt Lagråd eller en konstitutionsdomstol som ett skydd för demokratin. Vad vi behöver är riktig demokrati. Folkvalda politiker som kan förändra samhället så att det blir bättre för de allra flesta av oss.