När debatten om klimatförändringar var som störst för fem år sedan fick Socialdemokraterna för sig att göra en kampanj med parollen ”tillväxt sedan 1889”.
I dag håller Socialdemokraterna kongress på tema jobb. Och det är lite samma känsla som infinner sig. Det här är inte partiet som vill verka före sin tid – även om helgens kongress i Västerås går under parollen framtidens jobb och folkrörelse.
Man kan sammanfatta helgens möte som en fixarkongress. Man vill fixa det som blivit trasigt på arbetsmarknaden under de senaste åren. Lite förbättringar i a-kassan, lite förbättringar inom arbetsförmedlingen, lite fix här och lite där.
Det kanske inte är så konstigt. Högern i Sverige är på offensiven och tidsandan med ett Europa i kris kan göra det svårare att driva fram omdanande idéer kring arbete och försörjning. Opinionssiffrorna är inte heller de bästa just nu.
Men samtidigt måste man fråga sig om det inte hänger ihop. Lyckas Socialdemokraterna fånga upp människors oro och göra politiska idéer av den? Vilka folkrörelser låter man sig influeras av?
De flesta av oss delar en gemensam oro kring försörjning. Ingen vill hamna i sitsen att inte kunna betala hyran och mätta sina barn. Men att entonigt fortsätta ropa efter fler jobb och lista jobbskapande som den stora lösningen på världens alla problem signalerar inte att S är ett parti som är riktigt i takt med tiden. För på samma gång höjs allt fler röster mot föreställningen om att arbete gör oss fria.
Många blir snarare sjuka på grund av sitt jobb. Vi lyder under arbetsgivare och ägare som får alltmer makt och inflytande. Samtidigt tvingas alltfler arbetare att bli ofrivilliga enmansföretagare. Ett resultat av en trend där företag inte anställer folk utan anlitar arbetare via f-skatt – något som syns inom både byggbranschen och typiska medelklassyrken. I stort sett saknas det i dag ett trygghetssystem som fångar upp dessa f-skattande arbetare. Mycket beror på att vi lever efter den gamla föreställningen att man antingen är arbetssäljare eller arbetsköpare. Enmansföretagare omnämns för övrigt inte i kongressens dokument.
Visst, bättre arbetsmiljö och schystare villkor skulle förbättra läget för många arbetare. Men det räcker inte.
S måste inse att den teknologiska utvecklingen som rationaliserar bort en massa jobb är här för att stanna. Under flera års tid har man talat om jobblös tillväxt, alltså att jobben blir färre utan att tillväxten minskar. Men ändå har vänstern inte lyckats presentera några förslag på hur vi ska omfördela resurserna så att även de vars jobb effektiviserats bort får möjlighet att försörja sig.
Partier på högerkanten vill stänga gränser som svar på utmaningarna. Jag tror att många svenskar som köper argumentationen och röstar på ett rasistiskt parti inte nödvändigtvis gör det för att de har taskig moral, utan för att de helt enkelt är rädda om sin egen lön. Ungefär som ett EU fast i miniatyr.
Vill man veta hur synen på arbete omsätts från idé till praktisk handling finns det antagligen ingen bättre plats att studera än just arbetsförmedlingen. Sociologen Roland Paulsen kom under våren ut med den omtalade boken Vi bara lyder. Den bygger på intervjuer med olika personer som är knutna till myndigheten. Kontroll, moralism, orealistiska regler – allt finns där. Nästan varenda kultursida har diskuterat boken. Men den har fått genomslag även utanför kulturkretsar.
Realpolitiskt håller flera kommuner på att testa arbetstidsförkortning inom välfärdssektorn. I Göteborg har det på kort tid gett märkbart positiv effekt. Ändå tycks socialdemokrater på högre nivå inte vilja ta i frågan ens med tång.
Snarare är de på väg långt åt andra hållet. Få saker har enligt denna linje ett värde om det inte bidrar till fler jobb. Kunskap är bra för att det skapar fler jobb, inte för att kunskap har ett värde i sig. De äldre ska få värdig vård för att det ger fler jobb. Bostäder är bra för att det ger fler jobb. Ja, ni fattar. Eller som partiet formulerar det i ett dokument: ”En bra fungerande välfärd är en tillväxtmotor som bidrar till fler jobb.”
De som har råd har dock alltid löst saker och ting på egen hand. Ta till exempel det man i USA kallar för ”downshifters”. Det är människor som växlar ner, arbetar mindre och konsumerar mindre på samma gång. Istället använder man tiden till att leva mer.
En sliten kvinnlig kommunalarbetare som vill göra detsamma skulle antagligen inte kunna fortsätta försörja sig på egen hand om hon valde att arbeta mindre. Hon skulle däremot gynnas av en kortare arbetsdag med bibehållen lön.
