Jimmie Åkesson (SD) står sällan svarslös. 

Konstigt vore annat. Karln har ju aldrig haft något annat jobb än att vara partiledare. I snart två decennier har han med ständigt förorättad min, som om reportrarna var besvärliga grannar som störde honom sent på kvällen, stått i tv och förklarat varför det mesta här i världen är invandrarnas fel. 

Men när han i söndagens Agenda skulle svara på varför SD försämrar a-kassan, svävade han på målet. Vi har inte alls brutit något löfte, försökte han, trots att det var uppenbart för alla att SD gjort precis det. 

Under valrörelsen lovade sölvesborgaren nämligen att inte röra a-kassan men nu ska ersättningsnivån sänkas med 10 procentenheter efter 100 dagar som arbetslös.

Men Åkesson var inte klar. Dagen efter kommenterade han de ständigt stigande matpriserna med att svenskarna skulle handla hos affärer med bättre priser.  Ett käckt spartips, som ingen annan någonsin tänkt på. Man väntade sig nästan att han skulle fråga varför svenskarna inte åt bakelser istället.

Det är så här det går när Åkesson för första gången får ta ansvar för något. Han lyckas ju inte ens stänga gränserna. Invandringen låg förra året på 94 500 personer, vilket är en ökning jämfört med de två senaste åren MP satt vid makten. Det är ju i och för sig en trevlig sak men knappast vad SD-väljarna väntade sig. 

Det är i ljuset av denna politiska impotens man ska se senaste tidens utspel om att regeringen ska kunna utvisa personer de tycker har fel åsikter och bura in folk utan brottsmisstanke.

Så här gör Åkesson varje gång hans inkompetens lyser igenom. Föreslår lite fascism och hoppas att debatten flyttar sig dit istället. Han har tränat i 20 år.