I avsnittet, som är innehållsmässigt saftigare än det första, får vi se hur Sverigedemokraternas kommunikationsavdelning ger anställda nätkrigare i uppdrag att smutskasta såväl oppositionens som Tidöpartiernas partiledare (bortsett från Åkesson, förstås).

Det är anonyma trollkonton i SD-regi, finansierade av SD-pengar, finansierade av skattemedel. Det är fejkade röstklipp, rasistiska memes och klipp på Jimmie Åkesson som kör pansarvagn på Rinkeby torg. Allt inramat av en främlingsfientlig jargong och ett uttalat mål att väcka ilska hos inbitna och potentiella Sverigevänner.

Åkessons svar är inget annat än bisarrt. I ett Youtubeklipp med titeln “Tal till nationen” säger han att SD utsätts för en “gigantisk påverkansoperation från det samlade vänsterliberala etablissemanget”. 

Han kallar TV4:s granskning för kampanjjournalistik, manipulation, desinformation. Det är en fullskalig attack mot media, men också en tydlig markering mot regeringen: SD skiter fullständigt i vad de säger. Det är inte Ulf Kristersson som styr.

Budskapet är att Sverigedemokraterna är det enda ärliga partiet, den enda lösningen på det samhällsförfall övriga partier – “de gamla partierna” – är ansvariga för. Jimmie Åkesson använder situationen till att uppmana väljare att rösta emot ett “vänsterliberalt maktsyndikat”. 

Timingen är minst sagt prekär. 

I veckan väntas Mediestödsnämnden ta beslut om vilka tidningar som får mediestöd. Häromdagen presenterades betänkandet om public service framtid. I alla dessa avgörande frågor har SD ett stort finger med i spelet. 

Vi är förbi tiden då en SD-sak inte var en regeringssak. När landets nästa största parti eldar på desinformationskampanjer som påverkar svensk säkerhet, misstänkliggör medier och hotar journalister borde Tidöavtalet rivas isär.