Feminism utan socialism” är en folkpartistisk paroll i årets valrörelse. Jag funderar på vad den betyder. Eftersom alla partier försvär sig till demokratin bör det betyda en feminism utan krav på fördelning av landets rikedomar, eftersom bara sociala reformer uppifrån kan fördela skatteinkomsterna. Men är inte rut-bidragen socialism enligt den nya ideologin: socialism för de redan rika, kapitalism för de mindre bemedlade? Den ideologi som strör skattepengar över bankerna när de hotar gå i putten, men skär ner på a-kassan och sjukersättningen? Som ger de rika socialbidrag i form av rut och rot men skambelägger svårt utsatta människor när de tvingas söka bidrag och placerar dem i ”utanförskap”?

Jag tänker mig att parollpolitikerna inte gärna vill närskåda den villaförort där jag bor i flerfamiljshus och där villatomterna nu i flygande fläng grävs upp för att påbörja byggandet av de fördubblade friggebodar som socialbidraget rot och reformen ”bygg dubbelt så stort utan bygglov” är på väg att kraftigt berika dem med? Ingen fattig student eller invandrare kommer att ha råd att hyra dessa minivillor, men de kommer att gå åt i den av alliansen konstruerade bostadsbristen. Och villaägarna, med stora tomter och liktänkande grannar – ”om jag accepterar deras friggebod, omdöpt till attefallshus, kommer de att acceptera mitt eventuella bygge i en eventuell framtid” – bör garva hela vägen till banken. Att se det i verkligheten är fantastiskt, en byggboom, understödd av socialbidrag, riktad till dem som redan har allt. De flesta byggjobbarna är polacker, och jag missunnar verkligen inte dem denna utkomstmöjlighet; däremot tror jag inte att rot skapar så många jobb i enklaven Sverige, utan istället berikar de redan rika på ett häpnadsväckande sätt. ”Nu kan vi bygga en minivilla och ta ut minst 10 000 kronor i månaden för den eftersom vår tomt är stor och grannarna och bankerna är förstående.” Ingen som bor i hyreshus har någon som helst möjlighet att få del av dessa alliansreformer.

Rutbidraget borde avskaffas och pengarna borde istället riktas till alla de kvinnor som blivit fattigpensionärer, därför att de skötte hela hemmet, ett slit som ger noll pensionspoäng, och tog deltidsjobb för att klara av arbetsbördan; rut som en senkommen kompensation.

Om vi av olika skäl verkligen behöver hjälp i hushållet, bör vi själva bekosta den tjänsten och betala fullt pris, inte kräva statliga subventioner, de pengarna behövs på annat håll. Man säger att gamla människor far väl av denna reform, att några av dem äntligen kan välja vem som tar hand om dem. Det fattar jag av hela mitt hjärta. Men då kan vi skapa en ny rut-reform som bara omfattar de som fyllt sjuttiofem år, så att inte Solsidans folk kommer med på köpet, vilket de gör i dag. De behöver inte, lika lite som privatiserandets vård- och skolkapitalister, våra skattepengar; det är just detta som är socialism för de rika.

Något som verkligen chockat mig i valrörelsen är att Kristdemokratiska ungdomsförbundets, KDU, ordförande Sara Skyttedal krävt att ”vi” måste börja diskutera en gräns för antalet flyktingar. Hur är det möjligt att under en partibeteckning lånad från Jesus Kristus ens komma på den tanken? Vad tror hon att Jesus skulle ha sagt? Jag tror inte på gud men har inte gått ur Svenska kyrkan. Jag är uppvuxen med en djupt religiös och otroligt radikal pappa, CG Boëthius och hans bäste vän, Stockholmsbiskopen Ingmar Ström, nu döda, och jag betalar gärna kyrkoskatt till de som i kraft av sin tro orubbligt står på de mest utsattas sida; sådana som, idag, KG Hammar och Antje Jackelén. Jesus var, om han fanns, en revolutionär och en omstörtare, den civila olydnadens yppersta förkämpe, han skulle ha protesterat mot nazisterna i Malmö, också om han hade en och annan för sin tid utmärkande fördom. Men han skulle aldrig, absolut aldrig ha krävt att det sätts en gräns för barmhärtigheten.

Jag föreslår att Skyttedal liksom alla de som använder ”det kristna arvet” som slägga i huvudet på oliktänkande och oliktroende läser Fjodor Dostojevskijs ”Bröderna Karamazov”, kapitlet om Storinkvisitorn. När Jesus kommer tillbaka till jorden fängslas han omedelbart av dem som nu handhar den kristna tron, ingen får träffa honom och han döms till döden: det är absolut nödvändigt att Jesus aldrig tillåts upprepa vad han egentligen predikat eftersom Makten tagit hans budskap i besittning, omvandlat det och använder det för att legitimera sin makt. Om jag vore islamsk författare, skulle jag sampla Dostojevskij och skriva en bok om Muhammeds återkomst till vår istid – ISIS-tid.

Att kalla sig kristen, som Skyttedal gör och till den grad misshandla och utnyttja det varumärke som de förvandlat Kristusnamnet till, på samma sätt som de amerikanska, påstått ”born again”-kristna gör, är bara djupt sorgligt.

Att Sverigedemokraterna ens har mage att nämna kristendomen som stöd för sitt uteslutande av andra är i klass med den inkvisition som Dostojevskij tänkte sig mördade Jesus. Det är, tänker jag mig, inte vi icke-troende som är i färd med att än en gång korsfästa Jesus, vi som har respekt för mycket av det han predikade, utan sådana som använder K-ordet för att maktspela. 

KDU – i Skyttedals tappning – kan utläsas Kapitalist-Demokratisk Ungdom, för ingen kristen skulle någonsin komma på idén att begränsa medmänniskors flykt undan det jordiska helvetet.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg, som du kan beställa i pappersformat här. Tidningen finns också i vår Androidapp och Ipad/Iphoneapp.

Vill du prenumerera för under 12 kronor numret? Skicka ett mejl till kundtjanst@etc.se.