Hur sjukt är inte det! analyserar en armé av corbynister, både i Storbritannien och här i Sverige. De ser alls inte antisemitism, utan en kampanj från konservativa krafter – även inom Labour, Corbyns eget parti – vars måltavla är en socialistisk, kompromisslös politiker som hotar ett system med oförsvarbara privilegier.

Har de rätt?

Ja, enligt fler än 40 framträdande akademiker som i en debattartikel i The Guardian anklagar landets medier för att ha tappat koncepten, genom att ”utforma berättelsen på ett sådant sätt att antisemitism verkar vara ett problem som mest handlar om Labour och att Corbyn skulle vara personligen ansvarig för att ha misslyckats med att hantera det”. Väsentliga frågor besvaras aldrig, menar de. Var finns de judiska britter som står bakom Corbyn? Varför inte lägga motsvarande kraft på att granska det som sker i Ungern och Polen?

Det pågår verkligen ett drev mot Corbyn. Givetvis tar borgerliga medier varje chans att sänka en partiledare som mirakulöst lyft Labour till att ligga jämnsides Tories. Problemet är att han inte ger dem en chans. Han ger dem många. Det är heller inte bara snaskiga tabloider och andra utpräglat fientliga medier som intresserar sig för förekomsten av antisemitism i den brittiska socialdemokratins översta skikt. Då blir det besvärligt att hävda att Corbyn fallit offer för ”cyniska manipulationer”, något som gruppen Jewdas – som hör hemma på vänsterkanten – gick ut med innan Corbyn bokade in sig för middag.

Han kunde ha mött någon av de judiska organisationer som kritiserar honom. Men han valde mer vänligt sinnade Jewdas. Det tolkas av vissa som provocerande ignorant, som att han försöker vifta bort anklagelserna mot honom själv och mot partiet.

Det finns flera dimensioner här. Som att andra judiska organisationer oemotsagda tillåts påstå att Jewdas sprider ”virulent antisemitism”. Det stämmer inte. Jewdas ogillar Israels nuvarande administration och uttrycker den åsikten. Det är – för att vara övertydlig – inte antisemitism, det är invändningar mot det politiska styret i Israel. Samtidigt tar Jewdas ett stort ansvar för att bekämpa antisemitism. Trots det twittrar Angela Smith, parlamentsledamot för Labour, att Corbyns besök hos dem bevisar att han inte har för avsikt att ta itu med antisemitism inom partiet. (Känns hennes namn bekant? Hon var en av dem som försökte tvinga bort honom häromåret. Hon avskyr honom.)

Men om vi lägger allt sådant åt sidan, det vill säga interna strider och svepande osakligheter, finns ändå något centralt kvar, nämligen att Corbyn – efter år av anklagelser om antisemitism – inte har varit förmögen att hantera situationen.

”Det var väldigt intressant att prata med många unga om deras erfarenheter av det moderna Storbritannien och jag lärde mig mycket. Är inte det bra?” sa Corbyn efter mötet med Jewdas.

Det kan absolut vara bra. Men det här är en kris – för Labour, för Corbyn. Han signalerar att han inte förstår allvaret.

Nyligen arrangerades en demonstration under parollen #enoughisenough med kravet att Labour måste bekämpa den antisemitism som många tycker sig ha belägg för kan samexistera med partikulturen. Ta ditt ansvar, Corbyn! Det skriver Hadley Freeman, som deltog:

”Faktiskt, jag har aldrig hört talas om en man som råkar befinna sig bredvid antisemiter så ofta och inser det först när det offentligt påpekas för honom. Någon borde göra en sitcom om hans missöden med antisemiterna.”

Det finns tyvärr hur många exempel som helst. 

Labours svarta bok.

Ken Livingstone, Londons före detta borgmästare, är avstängd från Labour efter att ha svamlat om att Adolf Hitler skulle ha varit sionist. Medan han utreddes av Labour lånade han på Förintelsens minnesdag ut sig till iranska Press TV.

Just nu är en lokal Labour-kandidat avstängd i väntan på utredning för att på Facebook ha uppmanat sina följare att ifrågasätta vad som skedde i nazisternas koncentrationsläger.

Vad finns att utreda?

Corbyn är ytterst ansvarig för att en person som Livingstone inte kastas ut med huvudet före, på samma sätt som Jimmie Åkesson är ytterst ansvarig för att Sverigedemokraterna har en ekonomiskpolitiskt ansvarig som tycker det är jätteroligt att jämföra judar med fårkadaver.

Det var först efter påtryckningar som Corbyn beslutade att det inte var lämpligt att kalla Hamas och Hizbollah för ”vänner”. Han har själv ställt upp för iranska, statsägda Press TV – mot betalning. Han har varit med i slutna Facebook-grupper där användare kryddat sina argument med antisemitism, bland annat för att hävda att judar låg bakom terrordådet mot World Trade Center. Han har frotterat sig med hatpredikanter. Han ville skydda en muralmålning i London som var så vulgärt antisemitisk att han inte kan ha undgått att notera det.

Det är fantastiskt att Corbyn utmanar Theresa May. Dessutom med en politik som är radikal. Han kunde ha varit framtiden för europeisk socialdemokrati. 

Om inte. 

Ja, om inte.

Corbyn är alldeles för ostadig vad gäller antisemitism.

I alla fall när den manifesterar sig nära honom själv, eller i honom själv.